Det urartar sig

Jag förstår inte det här. Inte min revolutionäre farbror heller. Här sitter man och ser på Euronews med ena ögat och rätt vad det är dyker det upp ett antal barbröstade tatuerade fruntimmer i snön och börjar skrika och bråka med ordningsmakten. Min första tanke är att det rör sig om överförfriskade rymlingar från någon av de vilda fester som försiggår på vintersportorterna, men tydligen rör det sig om någon sorts demonstration. Men på min tid var ju demonstrationer något värdigt där man klädde sig fin och i välordnade respektabla led framförde sina åsikter. Ja, ska sådana där morrhoppor försöka förändra världen har vi nog inget att frukta.

Ingen ser att civilingenjören är naken

Nej, absolut inte. Det förhåller sig nämligen som så att denne civilingenjör på rekordkort tid har både inträtt i och utträtt ur ett förhållande med en lovande civilingenjörska, som dessvärre inte riktigt lyckades förhålla sig till rollen som sådan. Därför kan ingen för ögonblicket fastställa min eventuella avsaknad av persedlar på kroppen, utom möjligen de två barnen. Av samma anledning har jag även lidit en viss brist på inspiration, som en följd av det förnyade fallet i Maslows behovstrappa. Men, någon liksvepning har jag ännu inte ifört mig, var så säkra!

Är civilingenjören död?

Nej, han bara vilar sig.

I det offentliga rummet

Jag var i det gamla landet häromdagen, på Stockholms centralstation, denna station där man inte ser något som helst tåg inifrån stationshuset. Ingen järnvägsrestaurant värd namnet finns heller, så jag intog en enkel måltid, givetvis utan järnvägsutsikt, på ett snabbmatställe vid norra ingången. 29 kr för en kopp kaffe… nog dags att uppdatera indexet.
Som den distingerade herre jag är kunde jag inte undgå att lägga märke till att det nästan inte finns några som helst herrtidningar till salu i kioskerna, inte ens i kamouflagelådor. Säg mig, har man stiftat någon ny lag som hänvisar försäljningen till under disk eller till specialaffärer?

Nötet i ett nötskal

När jag läste Kalle Anka-serier förr i tiden brukade upphetsade seriefigurer utslunga diverse invektiv, som till exempel ”Ditt nöt!”. Eftersom jag endast var bekant med nöt som en hård frukt, där man för omväxlings skull äter kärnan, och som är av genuset reale, tyckte jag ett det borde heta ”Din nöt!”. Det var nära att jag skrev och klagade. Först långt senare förklarade min kusin godsägare Johansson i Tråvad, att det var en kortform av ”nötkreatur” som åsyftades. ”Dum som en ko”, med andra ord.

Fast kanske jag fick rätt iallafall till slut. Min brorson brukar ibland använda uttrycket ”vilka nötter!” som invektiv.

S.K.E.F.

Att vara renässansmänniska är måhända att föredra framför att vara stenålders. Som sådan har jag studerat allehanda ämnen (inom parentes saknar jag numera ett närbeläget universitet; brevinstitut är vad jag får nöja mig med), bland annat spanska. Därvid införskaffade jag en spansk-svensk ordbok, dör förkortningen Q.B.S.P. förekommer, att användas som artighetsfras som avslutning i brev. Förkortningen expanderas till ”que besa sus pies”, d v s ”som kysser Edra fötter”.
Jag prövade denna fras i korrespondens med en redan på den tiden tämligen mogen spanskspråkig dam, men denna var trots sin relativa mognad helt obekant med förkortningen och dess användning. Högst remarkabelt.
Men nog är det ett artigt sätt att avsluta brev på, i konkurrens med ”m.m.s.h.”.

Att skilja sig från toffeldjuren

Bruket av tofflor är något som skiljer os från de flesta djur. Emellertid har mina gamla herrtofflor fallit för åldersstrecket, och emedan Majornas toffelfabrik u.p.a. har fusionerats, utlokaliserats och försvunnit i historiens töcken ser jag mig nödsakad att fråga mina kära läsare om råd för att finna en vederhäftig leverantör (eller som man säger på min arbetsplats, ”sourca”) av herrtofflor. Jag har förstås inte tid att leta själv.
Nå, vad säger ni?

Hän Puhuu

Jaha, då har man läst ytterligare ett kapitel om Nalle Puh, och noga förklarat vad en asterisk heter och vad det används till. Det hedrar hr Milne att han i likhet med frk Jansson skildrar en stor översvämning, och i likhet med denne civilingenjör berör ämnet med de annars förbisedda öst- och västpolerna.

Banalt

Livet som civilingenjör är hårt. Min vecka slår ert år. Då och då springer man in i glasväggen och nu har jag drabbats av något så banalt som digestionsbesvär. Dr Mudd har ordinerat en diet av fröskalspulver samt piller som är utformade som Jules Vernes månraket och intas analt. Ja, inget mänskligt får vara en civilingenjör främmande; det är bara att göra som doktorn säger annars ansvarar inte han för följderna.
För övrigt skulle jag gärna inta fröskalspulvret på samma sätt. Där nere har man åtminstone inga smaklökar.

Sent i november

Jaha, sent i november och sent på kvällen. Månne man ska läsa frk Janssons ”Sent i november”? Boken som slutar med en riktig cliffhanger som det heter nuförtiden och som hänger i luften än idag. Eller kanske någon pirat har skrivit en fortsättning? Se där ett givet ämne för en skoluppsats.