Smygfakir

Månntro farfar läste Falstaff, fakir i smyg?
Proletären gärna ville
dricka punsch och spela kille

Bortom all ära och renlighet

Ack hur gärna jag ville
fara till Léopoldville
hittade jag i farfar missionärens marginalanteckningar, troligen en av de dagar då han misströstade om att sitta ute i den kongolesiska busken. Missionärer kan ju inte utnyttja sin ställning hursomhelst.

MEN

Ytterligare en språklig farsot breder ut sig, nämligen oskicket att skriva ett versalt MEN mitt i retoriken. Som om jag inte skulle kunna lägga märke till en enkel konjunktion utan att den behöver SKRIKAS ut. Jag SLÅR VAD om att detta bara är BÖRJAN. SNART kommer vartannat ord i en argumentation att versaliseras av gemena skribenter. Var är språkmilisen när den behövs?

Din mamma jobbar inte här

I dessa tider verkar arbete vara mer en lyx än en plikt, men även om de återstående arbetsuppgifterna är ojämnt fördelade, och korrelationskoefficienten mellan arbete och välstånd har en fallande tendens, så har svägerskan nu tagit i med hårdhandskarna mot min notoriskt arbetsskygge brorson och ordnat en anställning som alltiallo på det företag där hon arbetar, under hot att annars skicka honom till arbetsförmedlingen.
Som väntat går det ju si och så, bland annat såg en arbetskamrat, okunnig om släktskapsförhållandena, sig tvungen att ge honom en reprimand på grund av hans del i den tilltagande ordningsbristen i arbetsplatsens gemensamma pentry, med orden: ”Du, se till att städa efter dig! Din mamma jobbar inte här!”. Varpå brorsonen såklart svarade: ”Det gör hon visst!”.
Jag har en känsla av att sejouren inte blir så långvarig.

Seriekontinuitet

Nog är det fullständigt skandalöst med den totala bristen på kontinutitet som kännetecknar tecknade serier. Till exempel bekymrar sig tecknarna inte det minsta om att skapa en vederhäftig hemmiljö åt sina figurer, trots att den kolporterade kolorerade veckopressen ständigt åpekar hur avgörande en sådan är. I stället skapas ett nytt hem för varje avsnitt. För att inte tala om figurernas professioner.
Några lysande undantag som bekräftar regeln finns naturligtvis: Blondie, Kapten Stofil och Mumin.

Transportmuseer

Ibland undrar jag om det finns en konspiration om att förlägga länders främsta järnvägs- och transportmuseer i de mest befängda avkrokar: Hamar, Gävle, Hyvinge, Odense, Mulhouse, Luzern… alltså orter som man inte skulle ha kommit på idén att uppsöka om det inte hade varit just för dessa transportmuseer. Prag är ett undantag, fast därvarande transportmusem är stängt tills vidare.

Inga fler symaskiner från Huskvarna

…läser jag i ett pressmeddelande. De förlorar vapentillverkningen, motorcyklarna och nu symaskinerna. Snart får väl alla huskvarnare pendla till Jönköping.

Renaissance

Hur är det nu: om man är en renässansmänniska, kan man då räkna med att bli återfödd?

Ett ögonblick

Kontorsflickorna brukar ibland prata inbördes om hur gubbar ”klär av dem med blicken” (att jag råkar höra det ibland beror på att kontoret är lite lyhört). Jag har alltid undrat hur det går till; när jag utför en sådan åtgärd brukar jag använda händerna, och det är förstås inte vilken dam som helst som får den äran. Någon läsare som kan hanleda undertecknad i hur man använder sin blick för ändamålet?
Men ingenjörsvetenskapen verkar redan ha en
lösning i ett embryonalt stadium, snart i en affär nära er!

Julfred

Då har man färgade kulor i grenen igen!