2004-08-26

Bäste Herr Görfelt! Var skulle Lädernuckan vara utställd om inte på Göteborgs Naturhistoriska Museum, denna ledande stofila institution? Lägg märke till hur åren går och ingenting förändras! Till och med de äldre latinska namnen på de utställda arterna kvarstår, opåverkade av senare decenniers klåfingriga forskares omklassificeringar. En sannskyldig oas i modernitetens träskmarker! Liksom herr Görfelt kunde jag inte undvika att frapperas av den vid första anblicken slående likheten mellan den på museet utställda kvinnofiguren och vår hjältinna Lädernuckan. Dock, vid en närmare granskning, visar det sig att artisten måtte ha hämtat sin förebild från annat håll; det är nämligen, enligt undertecknads uppfattning, endast huvudbonaden som är gemensam, och den är inte ens neddragen över ögonen. Överrocken (jag är tyvärr inte närmare bekant med kvinnlig persedelsnomenklatur, därav denna generiska benämning) är av en annan sort än Lädernuckans, frisyren skiljer sig, shoppingvagn saknas fullständigt, och framförallt är Lädernuckan en parant dam och i fertil ålder att döma av de senaste historievändningarnas antydningar. I och för sig kan det vara på så sätt att Lädernuckan, i likhet med Kapten Stofil, genomgår en föråldringskur när hon är s.m.s. "i tjänst". Nu måste jag med beklagande konstatera att något officiellt fotografi av Lädernuckan mig veterligen ej ännu är publicerat, ej ens i annonssammanhang, vilket försvårar jämförelser. Jag hoppas att kommande nummer av tidskriften kommer att åtgärda detta förhållande.