Jaha, då var vintern slut. Under de senaste månaderna har de miserabla fyllt stadens gator och torg, ni vet de som inte har råd med ordentliga persedlar utan går ut iförda gymnastikskor och barhuvade i flergradig kyla. Men, man bor ju i mecenaternas stad, så en dag gick jag fram till ett av dessa olycksbarn och sade "Se här min gode man, här får Ni femtio kronor så Ni kan införskaffa ett par ordentliga skodon.". Döm om min förvåning när individen bara stirrade på mig med gapande mun utan att säga ett ord! Jag fick behålla min femtiolapp.
Strax därpå, när jag avlägsnade mig, hörde jag mannen plötsligt börja tala högt för sig själv! Då drog jag mig till minnes en tidningsartikel om att stadens dårhus har stängt och dårarna springer lösa bland allmänheten. Den enkla slutledningen är naturligtvis att dessa halvklädda individer just är dessa dårar, vilka som bekant kännetecknas av att prata för sig själva. De är uppenbarligen bortom all hjälp, så i framtiden ska jag behålla mina pengar till förmån för verkligt behövande!
