Min gode vän Erik af Stråhem har i många år som körsnär drivit en pälsvaruhandel. Emellertid har detta näringsfång minskat påtagligt i lönsamhet på sistone, då den varit föremål för ovälkommen uppmärksamhet från diverse svinpälsar och råskinn, som gjort att kundkretsen känt sig besvärad och försäkringspremierna rakat i höjden. Nå, det föll sig som så att ett par unge män av en helt annan resning en dag kom till affären och erbjöd sitt beskydd. Beskyddarverksamhet är som bekant en vällovlig gärning, då ju polisen som bekant slösar bort sin tid på att jaga cyklister för smärre trafikförseelser i stället för att hålla efter brottslingar. Hur som helst, trots det ohemula priset som dessa klåpare till ”beskyddare” begärde, syntes det inte röken av dem när de ovan nämnda illvilliga individerna genomförde ännu en ”aktion”, som de kallar det. Därför beslöt min gode vän att nästa dag herrarna behagade dyka upp att ta dem i upptuktelse – någon betalning var det givetvis inte fråga om.
I ljuset av dessa händelser, och sin tilltagande ålder, beslöt sig Erik att avveckla verksamheten och på sin ålders höst i stället ägna sig åt körsbären i trädgården. ”Där kan jag själv stå för beskyddarverksamheten, med hjälp av en enkel fågelskrämma” sade han. Undertecknad kunde försäkra sig om en rejäl björnskinnspäls till vänskapspris – bra att ha inför den annalkande istiden!
