Brorsan, som också är civilingenjör, har börjat drogtesta sina underlydande (eller ”medarbetare” som han brukar kalla dem). Meningen är att komma åt narkotikaanvändare, i god paternal anda. Det är i och för sig lite förvånande, eftersom han i alla år har pratat om individens eget ansvar och uttryckt ovilja för ”övervakningssamhället”, ”man kan ju inte ens köra bil ifred längre”. Men, när Fan blir gammal så… Följande samtal utspelade sig när jag träffade på honom idag:
- Jaså, du vill avslöja eventuella arbetsnarkomaner?
- Tyka dej inte. Du fattar väl att man inte kan låta knarkare springa omkring på arbetsplatsen hursomhelst!
- Har du läst GT nu igen? Du vet att det inte är bra för din mentala hälsa!
- Hörru, knarkare äventyrar säkerheten.
- Vilken säkerhet kan man äventyra i ett kontorslandskap?
- De stjäl viktig utrustning för att ha råd med knark.
- Ja, du har klagat på svinn i alla tider. Kanske det skulle hjälpa om du betalade bättre. Förresten, Ska du inte föregå med gott exempel nu då och testa dig själv?
- Hörrudu, så går det inte till. Jag är din äldre bror, och således har jag en livserfarenhet som du inte är i närheten av. Ska jag påminna dig om när du var fem år och…
Och där blev vi avbrutna. Jo, gammal är äldst, och släkten är värst.
