Skökavbildningsfria hotell

En av mina underlydande befinner sig ofta på resande fot, och medför därvid en bärbar dator (den väger endast 3 kg, mindre än min reseskrivmaskin!). Då bor hon vanligen på hotell (anställda är så krävande nuförtiden). Nyligen inträffade det att hon blev tillfrågad om hon hade någon porr i datorn – ”detta är ett porrfritt hotell” (för den som inte är bekant med ungdomlig slang har jag tagit reda på att porr är en förkortning av pornografi som är ett grekiskt ord som betyder att avbilda skökor – vad man i min ungdom kallade ”franska bilder”). Hon invände då att det angår inte hotellpersonalen vad som finns i hennes dator eller vad hon har för sig på rummet. Hotellpersonalen insisterade dock, genom att framhålla att otillbörligt upphetsade personer orsakar extra städarbete och att det t. o. m. har inträffat att vissa gäster flirtat med hotellpersonalen.

Efter ett längre dividerande fann hon för gott att boka i sig på ett annat hotell. Jag godkände detta; visst är det hedervärt att hotellägare tar ansvar för moral, ordning och hyfs, men det finns gränser. Särskilt när datorn ifråga är full av konfidentiell information.

Öronbedrövande

Min brorson har bildat ett popband med det märkliga namnet ”Sharks Zero”. Han säger att det betyder ”hajar noll” och det är tydligen någon sorts ordlek, men jag fattar då ingenting.

I likhet med större delen av dagens ungdom behärskar han inte heller särskilt många främmande språk. Således bad han mig om hjälp med att transkribera texten till en fransk sång han hade hört, ”Ça plane pour moi”, med tillhörande kortfilm, tydligen insjungen av en mer språkbegåvad göteborgska. Intet ont anande bänkade man sig således framför TV-apparaten med ett anteckningsblock, men vad man fick se var närmast att betrakta som ett fyra minuters epileptiskt anfall! Jag kände mig som Kapten Stofil i n:o 19! Vart har egentligen de där ”parental guidance”-etiketterna tagit vägen? Vi kommer att uppfostra en generation av epilektiker, sanna mina ord.

Jag fick avstå från uppdraget. Varför kan inte grabben lyssna på riktig fransk musik som Serge Gainsbourg, Edith Piaf och Mireille Mathieu istället?