Från Barsebäck till Barselåna

Jag har varit på en tjänsteresa nyligen. Först för ett besök i den bekanta skånska orten Barsebäck och därpå till elektronikmässan i Barcelona (uttalas Barselåna). Å tjänstens vägnar måste jag hålla mig à jour med aktuella teknokratiska innovationer, men det är slående hur dessa, för att tillfredsställa en stofil allmänhet, förses med gammalmodiga attribut. Således, när de elektroniska musikinstrumentet populariserades, försågs de ofta med en helt vanlig vältempererad klaviatur (ni vet, med vita och svarta tangenter), och när kompaktskivorna introducerades hade de en förpackning vars främsta egenskap var att den var skör som en mingvas och till utförandet uppenbart hade inspirerats av kompaktkassettfodralen.

Botanisk rensning

Nog är stofilism att uppmuntra, men det måste finnas gränser.

De Nationellas representant har nyligen invalts i Göteborgs stadsfullmäktige (så utböling han är; måste man inte vara född i staden för att inneha en förtroendepost?). Klädd i sin vanliga utstyrsel, vadmalskofta och ridbyxor, har han hållit åtskilliga anföranden och dessutom inlämnat ett icke föraktligt antal motioner. Bland annat har han föreslagit avveckling av växthusen i botaniska trädgården, med motiveringen att ”…om dessa främmande växter inte kan anpassa sig till vårt nordiska klimat utan speciella förmåner. Dessutom vet man inte hur deras främmande gener kan sprida sig och kontaminera den lokala floran och faunan. Vi måste satsa på äldrevården istället.” Motionen avslogs emedan trädgården numera inte tillhör staden och således inte faller inom stadsfullmäktiges kompetensområde.

Kärnskumt

På min tid kunde man köpa kärnmjölk i grön förpackning och skummjölk i brun förpackning i välsorterade snabbköp. Det egendomliga var att det inte fanns några kärnor i kärnmjölken och inget skum i skummjölken. Ren humbug alltså!

Nå, min kusin godsägare Johansson, som bl.a. ligger bakom den berömda Folk- och fämässan i Tråvad, har upplyst mig om att jag har råkat ut för en folketymologisk missuppfattning: benämningarna har att göra med tillverkningsmetoden och inte med resultatet.

Förresten, finns det inget livsmedelmuseum dit man kan vända sig för att studera äldre tiders livsmedel? T. ex. torskrom på burk?

Jag är förvisso ingen neandertalare

Så skulle man kunna börja ett anförande.

Som bekant är ju neandertalaren en föregångare till homo sapiens. Namnet kommer från Neanderthal där de fossila resterna av en av dessa (får man hoppas) hedersmän återfanns år 1856.

Frågan inställer sig: vad kallas en nutida invånare i neanderdalen?

Upplysningen

Utvecklingen går framåt, sägs det. Med ”framåt” avses att man dränker stadens gator och torg i mängder av illuminans så man knappt märker om det är natt eller dag. Tidigare denna stjärnklara kväll stod jag några minuter på det upplysta Järntorget och tillbringade väntan med att fåfängt försöka studera stjärnhimlen, men det var knappt att Sirius och Betelgeuse orkade med att genomtränga ljuspansaret. Det är upprörande hur dessa omvända mörkermän som befolkar stadsstyrelsen omöjliggör den sedan urminnes tider astronomiska upplevelsen; till på köpet har vi tydligen inte ens råd med ett folkobservatorium numera. Ska det vara så här? Ska man behöva flytta ut till landsbygden för att komma undan ljusterrorn?

Bioteknik

Bioteknik lär vara poppis nuförtiden. Jag har inte alltid varit civilingenjör; innan dess var jag biografmaskinist, ett yrke som utövats av många hedersmän samt numera även en del hederskvinnor. Yrket befordrar allt från reaktionsförmåga till disciplinär förmåga. Men, som bekant, det värsta med biografer är publiken. Av någon anledning föredrar samhällets bottenskikt att hemsöka stadens biografer för att där visa sin totala brist på stil, ordning och hyfs; det är givetvis därför som våra kloka lagstiftare införde förhandsgranskning av biograffilmer för att dessa individer inte skulle uppmuntras av att se ännu värre exempel på brist på stil, ordning och hyfs på vita duken.

Om man dristar sig till att besöka en ordinär biografsalong så kommer bland annat följande att inträffa: man sparkas i huvudet av något kängförsedd fot som placerats på ens nackstöd av en bakomvarande individ; man bombarderas av pop-korn och andra tillhyggen som kastas från de bakre raderna; man sparkas i ryggen av samma bakomvarande individ som uppenbart inte har plats för benen, inte ens på Viktoria; filmen överröstas av mobiltelefonsamtal från individer som ringer upp sina vänner för att berätta om hur tråkig filmen är (eftersom som bekant tråkighetskulten har ett fast grepp om ungdomen vilka utgör majoriteten av biografpubliken).

Nej, film avnjuts bäst från maskinrummet!