Telefonkatalogen

Telefonkatalogens ankomst är ett säkert vårtecken, men numera inte alls det evenement det var förr i tiden. Gångna är de dagar då man genomläste katalogen för att se vilka nyttiga nyheter årets upplaga innehöll. Till exempel, hur evakuering skulle ske om kriget kommer. Jag kan inte ens påminna mig längre om vart jag skulle evakueras. Numera förefaller ogynnsam väderlek vara det största hotet mot vårt väl och ve.

Men, när jag läser vidare kommer jag till en lång sektion som handlar om alla riskfyllda industrier som tydligen finns i staden. Därvid kommer även det gamla flyglarmet till heders vid en eventuell olycka. Ytterst remarkabelt att dylika livsfarliga verksamheter tillåts hållas i närheten av ett större befolkningscentrum som Göteborg. Dessa borde genast flyttas till mer glesbefolkade trakter!

Nå, därpå kommer en ännu tjockare  sektion som handlar om olika offentliga verksamheter, framförallt sjukvård. Som tur är är jag vid utmärkt vigör och har sällan anledning att uppsöka något lasarett.

En sak som saknas är fördelningen av telefonnummerserier på olika stadsdelar. Det påstås att densamma skulle vara avskaffad, men det kan väl inte vara sant?

Kartmaterialet har faktiskt förbättrats, genom att ha tilltagit i omfång och försetts med fyrfärgstryck. Ack, jag minns den tid då man vid resor i Sverige, för att orientera sig, uppsökte en telefonkiosk och slog upp stadskartan i telefonkatalogen, eftersom sådana i regel saknades på järnvägsstationerna. Om den var urriven fick man uppsöka en annan telefonkiosk.

Ständigt denne Dalén

Etan, eten och etyn heter som bekant tre vanliga kolväteföreningar. Etan och eten ser man ofta i användning i olika sammanhang, men vart har etynet tagit vägen, frågar vän av ordning? Nå, vid en enkel kontroll med närmaste nationalencyklopedi, visar det sig att etyn inte säljs under sitt rätta namn, utan under namnet acetylen! Sådana irrationella benämningar borde förbjudas! Hur kan en välrenommerad civilingenjör som Gustaf Dalén tolerera sådant oskick? Usch!

Nå, bortsett från denna malör har Dalén haft stort inflytande på det dagliga livet. Tänk bara på sjörapporterna med daglig information om ”Gustaf Dalén”. En period befor jag dagligen Gustaf Daléngatan på Hisingen, och nyligen besökte jag Dalénmuseet i Stenstorp – ett högst rekommendabelt museum! För närvarande deltar jag i en kurs i astronomi, som äger rum i Gustaf Dalénsalen på Chalmers tekniska högskola (dock i Göteborgs universitets regi). Denna sal är en sal som föreläsningssalar var förr – nästan ingen plast i sikte, träpaneler på väggar och tak, kallt inne när det är kallt ute. Dock är bänkarna av nyare datum; trots att varenda kyrkinredare vet att dylika bänkar ska utföras i trä med 90 graders vinkel mellan sits och ryggstöd, för att inte auditoriet ska somna alltför lätt under föreläsningens gång. Därmed icke sagt att det är någon risk att somna under astronomiföreläsningar; dessa är som vanligt ytterst spännande!

Det forna Balkan

Idag hörde jag en äkta stofil oja sig i radio över ungdomar från ”det forna Balkan”. Det erinrar mig om en av mina favorithembygdsböcker, ”Det forna Majorna i ord och bild” av Axel Rosén. Det står dock inget särskilt om ungdomar från det forna Majorna; snarare dras tankarna till Föreningen Gamla Majpojkar. Eventuella ungdomar från det forna Balkan torde numera vara rätt ålderstigna. Eller kanske en s k ”timewarp” har inträffat så att det forna Balkan har återuppstått? Det skulle jag vilja besöka! Jag har själv endast haft tillfälle att resa i det nutida Balkan hittills.

Regeringens nödhjälp

En företrädare för regeringen ringde upp mig idag. Regeringen vill ju företräda näringslivets intressen, så i egenskap av framstående representant för näringslivet får jag sådana samtal ibland.

Han var bekymrad över arbetarnas påfund att i egen regi starta arbetslöshetsunderstöd för att komplettera det offentliga arbetslöshetsunderstödet. Som bekant har ju det senare skurits ned för att de arbetslösa inte ska ha det alltför bra. Undertecknad skulle t ex endast utfå en bråkdel av sin lön i händelse av arbetslöshet, därav nödvändigheten av s k fallskärmsavtal.

Det bekymmersamma är då, enligt regeringen, att nedskärningarnas syfte kommer att förfelas om arbetarna på eget bevåg kompenserar nedskärningarna. Han sade att det diskuteras inom regeringen att, liksom för den offentliga sjukförsäkringen, skära ned det offentliga understödet med samma belopp som utbetalas av det arbetarstyrda arbetslöshetsunderstödet, och därmed neutralisera det senare. Dock anses det att risken är att arbetarna helt överger det offentliga understödssystemet, och därför föreslås att göra det obligatoriskt.

Jag invände att det är visserligen en god idé att spara statens finanser till mer välgörande ändamål, såsom företagsstöd (åtminstone det som inte går till våra konkurrenter), men problemet är att det alltmer urholkade arbetslöshetsunderstödet gör det allt svårare att rekrytera personal till Sverige. Även mellanchefer börjar kräva fallskärmar!

Faktum är att en av våra bästa datorprogrammerare sedan tio år bor i en tvårumslägenhet med fru och två barn. Han säger att han inte vågar flytta till en större bostad ”för man vet aldrig när man blir arbetslös igen och därmed inte har råd att betala hyran”.