Telefonkatalogens ankomst är ett säkert vårtecken, men numera inte alls det evenement det var förr i tiden. Gångna är de dagar då man genomläste katalogen för att se vilka nyttiga nyheter årets upplaga innehöll. Till exempel, hur evakuering skulle ske om kriget kommer. Jag kan inte ens påminna mig längre om vart jag skulle evakueras. Numera förefaller ogynnsam väderlek vara det största hotet mot vårt väl och ve.
Men, när jag läser vidare kommer jag till en lång sektion som handlar om alla riskfyllda industrier som tydligen finns i staden. Därvid kommer även det gamla flyglarmet till heders vid en eventuell olycka. Ytterst remarkabelt att dylika livsfarliga verksamheter tillåts hållas i närheten av ett större befolkningscentrum som Göteborg. Dessa borde genast flyttas till mer glesbefolkade trakter!
Nå, därpå kommer en ännu tjockare sektion som handlar om olika offentliga verksamheter, framförallt sjukvård. Som tur är är jag vid utmärkt vigör och har sällan anledning att uppsöka något lasarett.
En sak som saknas är fördelningen av telefonnummerserier på olika stadsdelar. Det påstås att densamma skulle vara avskaffad, men det kan väl inte vara sant?
Kartmaterialet har faktiskt förbättrats, genom att ha tilltagit i omfång och försetts med fyrfärgstryck. Ack, jag minns den tid då man vid resor i Sverige, för att orientera sig, uppsökte en telefonkiosk och slog upp stadskartan i telefonkatalogen, eftersom sådana i regel saknades på järnvägsstationerna. Om den var urriven fick man uppsöka en annan telefonkiosk.
2007-04-04 kl 21:15:34 |
Övertecknad äger fortfarande det förträffligt hållbara hundmärke som utdelades till barn och vuxna för ifall det skulle till att bli krig i Fosterlandet. Tanken var helt riktig; barn bör inte komma bort bara för att de evakueras litegrann, utan kunna återföras av vänliga soldater till rätt sorts föräldrar i lämplig jordhåla eller bunker, när atomsvampen väl imploderat bovistartat och den obehagliga vinden bedarrat.
Men nu befinner jag mig ändå redan i helt fel sorts land, ett som inte ens existerar, och har dessutom fel namn inristat på både hundmärket och dörren, jag äger inte ens den nya telefonkatalogen att rätta mig efter.
Man blir förstås rädd för förväxlingar, men som smycke fungerar hundmärket utmärkt; det är lika ”old school” som att kliva in i telefonkiosken bredvid lanthandeln med bästa snasket och ringa upp Herr Storm för att fnittrande av förtjusning säga: ”Håll i hatten”!
Själv var jag synnerligen förtjust i uppmaningarna om lagerhållning i bunkerskafferiet.
Kvarnstora knäckebröd, som på Skansen, och Tulip köttkonserver för minst två veckor, burkar båd stora och små, skulle det vara, noga uppräknade i telefonkatalogen.
Vad jag aldrig begrep, var varför tvål och såpa skulle vara så viktigt, just i skyddsrum?
2007-04-04 kl 22:08:57 |
Ja, jag minns att det fanns en instruktion om hur man kunde beställa ett hundmärke, samt få sin blodgrupp inristad. Man skulle skicka beställningen till länsstyrelsen i Kristianstad, tillsammans med ett läkarintyg för blodgruppen (A-). Av någon anledning hade jag aldrig försetts med ett dylikt märke, eller kanske mor och far hade slarvat bort det. Därför gjorde jag en sådan beställning i vuxen ålder, och medför det alltid på mina resor. Jag fick intrycket vid telefonkonversationen att sådana beställningar inte precis strömmade in till länsstyrelsen. Kanske folk inte är så slarviga att deras märken försvinner?
Vi behöver som tur är inte gå långt för att komma till skyddsrummet. Ett sådant finns nämligen i källaren till civilingenjörsresidenset, med vidhängande skylt utanpå. Det gäller bara att vara först dit om kriget kommer.
Jag ska vid tillfälle uppsöka lämpligt arkiv för att studera en äldre telefonkatalog. Problemet är att arkiven plägar vara stängda när jag är ledig. Det är märkligt, att studera arkivhandlingar borde vara ett utmärkt fredagsnöje!
2007-04-05 kl 21:21:28 |
Arkivister ska inte idka fredagsnöje för egen del, utan tillhandahålla sådant för hågade Ingenjörer! Man kan bara hålla med. Dagens arkivister saknar god arbetsmoral, var bleve vi av om alla ämbetsmän förhölle sig så? När jag tänker efter, gör de flesta exakt det: ingenting. Skandalöst! Skriv en protest!
Detta hem befinner sig i en byggnad som övervarat flera världskrig, porslinet vacklar visserligen betänkligt i skåpen när stora fordon med tung last far förbi huset om natten, men det verkar ändå stabilt. I källaren befinner sig något som bär det stolta namnet: ”Terapicentrum Altona Altstadt”. Vid behov, alltså utbrutet krig eller flygplan som rykande fastnat i balkongräcket, är det nog bara att knacka på dörren där, vid den lilla lyktan som tänds och släcks vartefter besökare, vanligen äldre herrar, rentav stofiler?, kommer och går.
Om väntetiden inte dras ut alltför länge, kan man säkert söka skydd i denna utmärkta vårdinrättning. Etablissemanget har en stor vakthund vid namn ”Vito”, som skyddar huset mot turbanklädda piloter och annat löst folk. Ibland har vi dock intrycket att besökare kastas åt hunden (en vacker blandras: Rhodesian Ridgeback och Bulldogg är i alla fall med, den skäller inte som andra hundar, ofta, utan säger bara med djup röst: VOFF! e n gång, en föredömlig vakthund) för det kommer konstiga skrin genom avloppen.
Ja, rentav diverse stön och hojtanden.
Sist hela kvarteret evakuerades på grund av en blindgångare, ringde jag på hos fru Havsben. Hon tittade oförstående på mig, när jag påpekade att det var en hundrakilos blindgångare och att vi borde lämna huset med fönstren öppna medan den sprängdes.
Hennes blick och min tycktes ha fäst sig vid det enstaka, singulära antalet e n. Hon tackade artigt och stängde oberört sin dörr. Sådan är åldern, man blir orubblig.
2007-04-06 kl 8:50:25 |
Ring och protestera hos arkivisten, idag!
Säg: Min arkivist, min arkivist, varför har Du övergivit mig?
Svar kommer prompt, i form av en svartvit tyghäst fullproppad med telefonkataloger, direkt från himlen (tillverkad av den Flygande Cirkusen), för som vi vet bör man se upp med sina önskningar:
rätt vad det är infrias de.
Den haltar lite, hästen, men bry Er inte om det!
2007-04-06 kl 11:24:53 |
Uppenbarligen är fröken Karins tillvaro högst äventyrlig. De enda blindgångare man ser i mina kvarter är de som har vit käpp. Det var stor sensation när en gammal mina upptäcktes i hamninloppet förra året.
Krig verkar ha kommit ur modet på sistone; världsdomination uppnås numera ofta med fredliga medel. vilka har fördelen att det erövrade territoriet förblir i gott skick, och att befolkningen inte ens märker av erövringen. Därmed bortfaller kanske också behovet av skyddsrum, som med fördel återanvänds som terapicentra. Dock vill jag framhålla att dylika institut åtm. officiellt inte förekommer här; lever vi dock i utkanten av den västerländska kultursfären, dit olika företeelser når sist, särskilt urbana sådana.
Jag borde ha förstått att jag borde ha sparat de gamla telefonkatalogerna i stället för att som seden bjuder överlämna dem till pappersinsamlingen. Men hur skulle jag kunna veta att man skulle förändra och eliminera viktig samhällsinformation?