Hyperlänkarna var bättre förr!

På min tid var hyperlänkar rena och korta och såg absolut inte ut så här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=642696. Enda anledningen till att jag ändå tar med den är att den leder till en (ehuru väl kort) intervju med självaste Joakim Lindengren, vars äventyr jag följt sedan 1979. Givetvis abonnerar jag på Kapten Stofil alltsedan det första numret kom ut. Tyvärr har utgivningstakten dragits ned; snart är det väl kvadrupelnummer att vänta.

Lägg särskilt märke till den rykande inaktuella bloggen Med hopp om bättring!

”Syrligt”, sade räven

Nog är det märkligt att man inte längre kan gå in i en gottisaffär och köpa en påse syrliga karameller! Sortimentet domineras av sega gubbar, tuggummin och choklad i alla upptänkliga former, och syrliga karameller är sällsynta som hår på ett ägg (fast det kommer väl snart också nu när man blandar gener i maten). Tuggummin slutade jag köpa när Riff försvann.

Ja, jag vet att man ibland kan komma över syrliga karameller genom att köpa gottis i lösvikt, men det gör jag inte av hygieniska skäl. Tro mig, jag försökte det en gång och det resulterade i ett par av mina fåtaliga sjukdagar.

Skrivbord

Ett rörigt skrivbord tyder på röriga tankar. Vad tyder då ett tomt skrivbord på?

På mitt skrivbord befinner sig för ögonblicket:

• En kulspetspenna från IT-resurs
• Tre bilparkeringsbiljetter
• En pennburk märkt ”Porsche Turbo”
• En papperskniv med fodral från Gumperts bokhandel
• En karta över Mariehamn
• En serveringsbricka med motiv från sjökort över södra Bohusläns och Göteborgs skärgård.
• En Acer bärbar dator
• Ett kodkort från banken Nordea
• Någon sorts rengöringsverktyg från IT-resurs
• En burk med Olde English Taveners Fruit Drops, använd som pennburk
• En anonym vit mugg med äppeljuice
• Två Duracell laddningsbara R6-batterier
• Ett CD-fodral med Robert Johnson and Punchdrunks
• En Logitech trådmus
• En Cherry trådlös mus och tangentbord
• Ett underlägg från Komorerna
• En Dymo elektrisk märkmaskin
• En attentionmedia CD-R
• En Panasonic DVD-RAM
• Sista numret av Arbetet Ny Tid (30 september 2000)
• Tidskriften Aurora, Februari 2007
• Ett Kapten Stofil-vykort undertecknat av Joakim Lindengren
• En hög med andra trycksaker

Inte att undra på att man blir trött…

”Hu” säger husägaren

Åtminstone när olika skatter och andra utgifter kommer på tal. I mina kretsar tror vi trots det på enskilt husägande, själv äger jag några smärre hyresfastigheter, vilka genererar en hyfsad vinst, emedan man utan vidare kan sätta hyran till samma belopp som för motsvarande lägenheter i det kommunägda bostadsbeståndet. Man undrar vad kommunen gör av med sina hyresintäkter på?

Nå, regeringen har bestämt att lätta bördan på oss bättre bemedlades axlar genom att sänka fastighetsbeskattningen. Tanken är nog god, men jag är inte helt säker på att det är en god idé. Trots allt är det en del mindre nogräknade individer som råkar äga hus, och behandlar dem som rena investeringsobjekt som man kan förfara som man önskar med; t o m riva dem! Se bara på hotellrivningen i Nordstaden häromveckan! När dessa individer plötsligt finner att det är gratis att äga fastigheter kommer de följaktligen inte att sätta värde därpå, och, sanna mina ord, vi kommer att få se en överkonsumtion av fastigheter, samt tilltagande förfall av desamma, liksom sker i länder där fastigheter inte beskattas i önskvärd utsträckning.

I andra sammanhang, t. ex. läkarbesök och sjukskrivingar, brukar samma regering framhålla att låg kostnad leder till överkonsumtion, så varför skulle fastigheter vara ett undantag? Nej, regeringen borde tillämpa sunda konservativa värderingar även inom fastighetssektorn!

Påskägg och påvens skägg i brevlådan

Nu är det påsk igen. Det är alltid sån uppståndelse på påsken. Plötsligt slutar alla bagare, utom konditori Rosa, att sälja semlor, och därför sörjer man hela långfredagen, tröstande sig med påskgodis och påskris.

Dagen därpå kan man konstatera att inte en enda påskbrasa är tänd i hela Majorna! Vad har det blivit av alla fina gamla traditioner? Ska man behöva ge sig ut i skärgården för detta? Måste jag sammankalla allmogen och hålla ett brandtal? Man får väl vara glad så länge det finns en och annan påskmust att uppbringa bland horder av modern läskeblask.

Brevlådan erbjuder ingen tröst heller. Inte ett enda påskkort! Jag får väl skicka ett till mig själv.

Nästa båt till Amerika

Folk hade bråttom även förr i tiden, vilket belyses av följande anekdot från Amerikaskjulet (Betongskjulet) här i Majorna.

En man rusar in, springer fram till biljettluckan och ropar andfådd:

- Fort, fort, när går nästa båt till Amerika??

- Om en halvtimme, min herre.

- Men jag har bråttom! Går det ingen tidigare?!