Vi göteborgare är ju kända för att vara skojfriska. Efter ”Synpunkten” som säljer glasögon och ”Tidpunkten” som upplyser om spårvägstider och tillika säljer spårvägsbiljetter har nu ”Ståndpunkten” tillkommit. Den säljer givetvis erotisk litteratur och videogram på Andra Långgatan, Göteborgs eget Reeperbahn, så likt det nu kan bli med hänsyn till aktuell lagstiftning och värderingar. Jag ska göra ett besök vid tillfälle, inkognito naturligtvis!
Civilingenjör P Johansson
När Fan blir gammal blir han stofil
-
Senaste kommentarer
Fatman på Ett ögonblick Civilingenjör P Joha… på Julfred redaktörn på Julfred Barbro Binda på Julfred redaktörn på Julfred
2007-05-23 kl 10:51:10 |
Man är aldrig ensam.
Forskare har kommit underfund med att människan är en enda biotop, behärskad av småkryp från topp till tå (tänkte väl att meddelandet skulle glädja just Civilinenjörn).
Redan före födseln tar alla dessa medboende över hela människokroppen, men hittills har man bara känt till cirka tjugo procent av smyginvånarna, på grund av åldriga mätinstrument, och gott var väl det, i och för sig. Men här har vi nu det fatala i framåtskridandet igen. Nu vet vi vilka de är, och inte alla av dem är snälla!
Tillsammans väger de ungefär två kilo (har alltid anat att detta är orsaken till övervikt) och bildar närmast ett eget husorgan, skulle man kunna säga.
Genetiskt sett, är det de som har byxorna på, de är helt enkelt husherrarna.
Man trodde ju länge att Heliobacter Pylori, en avlägsen släkting till Herr Lecter, levde ensam i ryslig välmåga i sitt privata maggemak, men så är alls icke fallet.
Heliobacter är den ende som belåtet tar slurken rom som kommer som en gentleman utan att skrumpna medan han läser vidare i sina skrifter om världsherraväldet, alltmedan hela huset skakar och fräts sönder, det har alltid lämnar honom oberörd.
Men nu kommer alla de nya grannarna dragande, de som han hittills effektivt ignorerat. Nu när vi vet att de finns, ser vi dem bre ut sig precis överallt, och detta inte alltid under sina riktiga namn.
Se upp vid besök å främmande orter, Herr Civilingenjör!
Där bor alltid även sådana väsen, man anar icke vilka de är och inget är väl värre än granndispyter, särskilt i huset man bor i?
2007-05-23 kl 21:38:48 |
Här, frun, kastar vi oss vilt mellan diskussionsämnena! Nå, som den renässansmänniska jag är innehar jag en akademisk examen inom biologivetenskapen, och är således väl förtrogen med nämnda mikroorganismer, vilkas släktingar för övrigt torde spela en viss roll i den lokala aversionen mot de verksamheter vilka jag inledde denna diskussion med.
Vi har ju inte bara mikroorganismer utan även diverse restprodukter. T ex mjällen borde bidraga med ett eller annat hekto.
2007-05-23 kl 22:25:47 |
Den sammanlada smutsen under mina naglar samt på skulten torde väga cirka trehundra gram? (Det är väl rätt måttenhet? Jodå, säkerligen…)
Om jag alltå skrapade bort den nu, skulle man kunna tro att jag avlidit (varvid vi återvänt till skriften på stenen, men det är en senare fråga) eftersom det är exakt den viktförlust som kommer av själva döendet. Ingen har hittills vetat exakt vad som går förlorat därvid, utom livet, nu vet vi bättre.
Man kan anta, att Wolfgang Amadeus Goethe på sin tid åsyftade något liknande:
”vägd och befunnen för lätt”, vad säger detta oss?
Hade Doktor Faust tvätttvång? Var alltihopa bara en neuros, rätt och slätt?
Ett nytt betraktelsesätt har sett skymningen nalkas, fast ajg tycker mi minnas, att ha läst denna text hos Alice Miller angående barndomen och den svarta pudeln.
Men som jag ännu är vid gott kry, nu när jag har kokat mig en soppa och ätit upp densamma, skall ingen som helst remgöring av kroppsdelar vidtagas, det för en farligt nära de högre sfärernas musik. Mankan istället göra långa flätor hopsmetade med smör av huvudbehåringen, ett vanligt sätt att dölja förtidigt döende hos vissa tungt rökande folkslag, man ser det genast i ögonen: ingen hemma, men för tunga att dö.
Visstja, Ni inledde med Göteborgarens välkända humor samt nya grannar.
Nå, nu när vi har eruerat döden, är det kanske dags för livets små förtretligheter.
Ja, släkten är alltid värst, kan man väl bara tillfoga och då särskilt deras verksamheter.
2007-05-23 kl 22:27:37 |
Åh, det där med REMgöring läste Ni inte.., blunda och skölj, det var allt träfingret som slant!
(Var är mina läsglasögon?)
2007-05-23 kl 22:30:26 |
Mankan i sin tur, är kodnamnet för Al Kvajda, ej släkt med Al Bundy, som plägar gömma sig för polisen utklädd till tiggare, häromkroken. Och av gömma sig blir snabbt ömma sig.
2007-05-30 kl 21:56:37 |
Bästa fru (eller eventuellt fröken) Liten Karin!
Med anledning av Eder inledning till det första av ovanstående inlägg: ”Man är aldrig ensam” ville jag bara påpeka det de forskare Ni talar om icke äro de första som gjort denna upptäckt. Det engelska fotbollslaget Liverpool, som av en märklig slump kommer just från Liverpool, har en grupp beundrare, eller fans, som det heter på modärn svenska, som i många år sjungit ”You’ll never walk alone” under sagda fotbollslags s.k. matcher.
Som kuriosa vill jag tillägga det detta fotbollslag i många år hade en sydafrikansk målvakt med det oförglömliga efternamnet Grobbelaar. Detta apropå ingenting alls.
2007-06-20 kl 15:42:18 |
Bäste Herr Fatman,
så rätt Ni gärna har!
Missstånden både vad gäller bostadsort, närköpsbutiker som den vilken rubriken åsyftar, samt bostäderna själva, för att inte säga: till och med de fristäder som väntar oss efter att vi döden dött, förblir uppenbarligen oomkullrunkeliga.
Detta är ett sorgesamt faktum vi inte får blunda för, förrän då; när det är dags att ta på sig en kliande särk och oblomovsk nattmössa för trippen till de eviga jaktgrunderna där förfädren Edra leende väntar uppom Valhalla med de dubbelgulliga köttyxorna och mina Ahnen i sin tur, som jag anar, med någon onämnbar sång om pommerska Majbaggar på den blå läppen.
Nå.
En ort min mångårige, heteronormative partner tillika händelsevis åtrådde make och jag for bort oss runt, ständigt, vid våra försök att via Pont du Gard nå blåsiga bergets topp (Mont Ventosum) med hjälp av en ålderstigen och sanslöst dammig Alfa Romeo icke utan men dock med en tämligen trasig luftkonditionering, hette av outgrumliga skäl:
”Pissevin”.
Vår sammanlagda franska är förvisso begränsad, men vi kunde icke utröna att detta klingande namn skulle ha betytt något annat än det vi utbölingar tänkte på, ens på Racinska språket. I alla fall köpte vi inte vårt vin där.
Tyvärr for vi bort oss så grundligt, att vi aldrig upptog orten Pissevin i vårt bildarkiv av särskilt anmärkningsvärda platser. Men var ändock välkommen ombord på sjörövarskeppet jag seglar kring på, för inspektering av ett eller annat Pollüxtaxporträtt vid behov, vi hoppas att Ert nomen icke är såtilldengrad omen att slupen sjunker, dock?.
Vi kommer att se till att SjörövarJenny undlåter att spotta både filosofer samt svenska besökare i handen, så frukten intet!
2007-06-20 kl 15:53:47 |
Angående Herr Mankan (ej Bundy) släpar en långväxt, låghalt, helskäggig individ med ullmössa och väna, bruna ögon, sig runt som tiggare härom kvarteret.
Denne herre företer en så rasant likhet med en känd, djupt religiös frälsare av mänskligheten medelst sprängning av densamma, att det är inte bara lite kusligt utan icke förvånar mig ett dugg, om det visar sig att den spränglärde herrn ifråga övernattat i Hamburg snarare än hos någon bergaget, så sant jag älskar att äta chèvre chaud.
Vår vän den Läasande Polisen kommer isåfall genast att åtgärda saken med hjälp av en ny encyklopedi han samlat på sig, så jag sover lugnt om natten, detta icke förtyende.