Man måste sätta gränser

Det här med europas förenta stater är visserligen ett anatema för en sann stofil, men har man tagit fan i båten får man ro honom i land, och det ska vara ordning på torpet. Ovanstående fotografier är tagna vid Gränsbo (!) som orten på andra sidan heter. På skyltarna kan man läsa ”Riksgrense Sverige”, ”Malungs Kommun”, ”Anschnallgurte benutzen”, ”Allumez vos feux de croisement pendant la journée” och liknande. (Fru civilingenjörskan undrade om inte säkerhetsbälten och halvljus är obligatoriska i Norge?).

Men, det fattas något viktigt: inte ett ord om att man inträder i unionen! Detta påminns man ständigt om vid andra unionsgränser. Vilken slapphet! Avgå Fridolf Wijnbladh!

P-automater

Nog var P-automaterna bättre förr? De gamla hederliga automaterna som man stoppade mynt i och vred vredet. De märkligt obegripliga texterna: först visades en röd skylt med texten ”AVGIFT EJ ERLAGD”. När man hade stoppat i sin peng och började vrida kom det upp en ny gul skylt med texten ”FULLFÖLJ VRIDNINGEN”. Slutligen hade timvisaren förflyttat sig från ”0″ en bit åt höger. Detta kunde man göra om flera gånger. Rena Liseberg! Det enda man kan invända är väl att triaden hade bort avslutas med en grön skylt betextad ”AVGIFT ERLAGD”.

Evenemangs-tråket

På andra sidan centrum lade man för cirka hundra år sedan ut den fula boulevarden Skånegatan över en ödslig slätt som sedermera kom att hysa ett antal samlingslokaler för utom- och inomhusevenemang såsom Gamla och Nya Ullevi, Scandinavium, Svenska Mässan, Liseberg, och, strategiskt nog, Polishuset. Jag vet inte varför man inte fyllde ut området med vanliga bostadskvarter medans tid var; kanske ingen ville bosätta sig i detta lustlösa område? Nu har vi iallafall en situation där horder av buss- och bilburna, ofta berusade, stökiga och framförallt många personer, yrkesdemonstranter och huliganer med dårars envishet ständigt invaderar detta centrumnära område, hindrar trafiken, åstadkommer ljusföroreningar och allt möjligt elände.

Hur länge ska detta elände pågå? I andra städer förlägger man dylika områden utanför stadskärnorna så hederligt folk kan få lugn och ro. I Göteborg är det istället hederligt folks bostäder som ska förläggas långt bortom gångavstånd! Nej, vi behöver en omflyttning: riv skiten och bygg upp den i Angeredsområdet och ersätt den med trivsamma hyreshus, dit folk från Angered kan flytta in.

Ikke tull

Så har semesterresan genom Norge avslutats. Färden gick med ultramodernt tåg från Göteborg till Oslo, via Kornsjö gräns, där tåget numera inte stannar, så ingen norsk konduktör avlöser, ej heller någon tullpersonal (”ikke tull” som man säger). Men man märker att man är utomlands då tågets automater endast accepterar norska mynt, och en automat diskuterar man inte med. Restaurangvagn då, frågar läsaren? Nej, välkommen till 2000-talet! Det enda mättande man hittar är packat hårt bröd.

För att utnyttja Konsums rabattkuponger styrdes kosan till hotell Ambassadeur i Drammen för två nätter. Hotellet är inte likt sig, utbyggt till oigenkännlighet, och syns knappast alls från järnvägsstationen. Inte gick det att öppna fönstren ordentligt heller. Nå, järnvägskvarteren visar upp en intressant exotism, fyllda som de är med orientaliska affärer och näringsställen. Hotellfrukosten var inte dum heller, med bacon och korv. Den sparsamme kan lätt passa på att ordna lunchen!

Därpå vidare med Bergenståget som numera går via Drammen. Det går inte så många tåg i Norge, så de som finns är tämligen fullsatta. Självfallet hade jag bokat biljetter i god tid; tyvärr gick det inte att beställa plats i skydd för solen, varför värmen blev högst besvärande och endast i viss mån kompenserades av den ögonbedövande utsikten från fönstret. Tågen går inte särskilt fort heller, och gör ibland långa pauser för att invänta försenade mötande tåg, vilket ger extra tillfällen att beundra utsikten. Det ska anmärkas att jag inte gjort någon exkursion genom Egentliga Norge sedan 1980, trots att såväl landskap som klimat är ytterst tilltalande. Efter några timmar hade tåget tagit sig upp på högfjällen där inga träd hindrar utsikten. Man tycker att Norge borde göra som Brasilien och Nigeria och bygga en ny huvudstad i detta vederkvickande område!

Slutligen blev det dags för tågbyte i Myrdal, som ligger i en öppning mellan två tunnlar. Därifrån tar man Flåmsbanan ner till, just det: Flåm. Denna bana löper längs fjällbranterna i en lång utförslöpa som gjort den vida berömd. Ett utmärkt sätt att idka fjällvandring utan att anstränga annat än plånboken. Dock har banan privatiserats med åtföljande prishöjningar, 190 norska kronor för 20 km! Väl nere i Flåm hyrde jag en stuga för vistelsen, och anmärkte att sådan utsikt skulle man ha i Göteborg. Man får verkligen höja blicken för att se himlen på denna märkliga plats.

Efter en lagom lång vistelse var det dags att ta tåget hem till Göteborg, en bagatell på elva timmar. Färdkost anbefalles dock; finns det en restaurangvagn är den ständigt fullsatt.

PS. Jag uttrycker mig oftast i singularis paternalis i mina reseskildringar, men familjen var med också. Fattas väl bara annat!

Lesjöforsvykort

I samma anda som den utmärkta boken Tråkiga vykort publicerar jag härmed två vykort från vandrarhemmet i Lesjöfors, benämnt Esperantogården.

Esperantogården, Lesjöfors. Dagrum.

Esperantogården, Lesjöfors. Korridor.

För mer fotografier från orten, se Rostsverige.

Den gemensamma valutan – en utopi

Utopier vet alla vart de leder – läs bara Orwell! Liberalerna är ju en rörelse som med sina elitistiska utopier om frihandel, fri migration och fritt allt möjligt ständigt fjärmar sig från det stofila folkdjupet.

Nu börjar den liberala bockfoten sticka fram igen hos det liberala partiet som gjort sitt bästa för att framträda som goda stofiler på sistone. Man tvekar inte att väcka den björn som sover med ett ramaskri från alla landets stofiler från höger till vänster: Dibbuk, Alliansfritt Sverige, Republikens röst i kungariket, Stormklockan, Socialist och bajare och så vidare. Kan man hoppas på ett förslag om folkomröstning om republik också?

Svenska folket har sagt sitt och därmed basta. Hur skulle det se ut om man hade samma valuta i olika länder? Är det inte nog med att gränsskyltar oftast saknas helt och hållet när man korsar en landgräns per järnväg, så man knappt vet i vilket land man befinner sig! Om vi inte säger stopp nu, kommer vi snart att ha samma valuta i hela världen, för att inte tala om universum. Vad skulle då valutaväxlarna leva på?
”Men svenskarna vänjer sig nog”, hör jag min liberale belackare säga, ”de flesta svenskarna i Finland är ju för”. ”HAHA”, säger jag, ”där sköt du dig i foten, min vän! Detta bevisar ju bara min tes, att det är FÖRÄNDRINGEN vi är emot! Svenskarna där borta har ju REDAN den gemensamma valutan, och är därmed MOT att ersätta den med något annat. Glöm ej heller att de aldrig har haft någon krona överhuvudtaget, utan bara marken, och vem bryr sig om den?!”

Prostitution 2

Min förra artikel gav en del sura kommentarer, men eftersom jag raderar kommentarer jag inte gillar, får ni inte läsa dem.

På bloggen Dexion rapporteras om att den konservativa morgontidningen Östgöta-Correspondenten har ägnat sig åt att s m s knacka torsk. Här i Göteborg har vi ju en liberal morgontidning som inte ägnar sig åt sådana skamgrepp, men däremot satte jag själv in en likartad annons på skoj den 1 april för några år sedan. Resultatet överträffade mina förväntningar: svar kom från allt från tidningsredaktörer till företagsledare vars namn jag inte vågar nämna, min svåger, och mig själv (ja, jag är en ytterst disträ person och detta var innan jag gifte mig). Men på Corren skämtar man tydligen inte.

Det var en gång i Lesjöfors

Lesjöfors, en sedan 300 år välmående bruksort utspridd längs en dalgång bland blånande berg, hem för den världsberömda stålkoncernen med samma namn, där en upplyst despot (brukspatron) vakar över befolkningens väl och ve? Tyvärr, 1985 föll verksamheten som ett korthus och ett fåtal småföretag återstår.

Denna ort råkar ligga på vägen till mitt sekundära residens, om man åker bil vill säga. Då järnvägen är nedlagd blir en eventuell tågresa en lång omväg via Hallsberg. Som det står vid infarten: ”Stann gärn te” (på en kopp te?) och det gjorde jag i år. Eftersom det inte längre finns någon brukspatron med tillhörande groggveranda att låta sig inbjudas av i egenskap av civilingenjör, tillbringade jag två nätter på det naturskönt belägna vandrarhemmet. Det förefaller ursprungligen vara byggt som ett ålderdomshem, men då det tydligen även råder brist på behövande åldringar har det fått en ny funktion. Här känns historiens vingslag, då nästan allt är original 1960. I dagrummet kan man läsa böcker av Tingsten, Wigforss, Erlander och andra odödligheter. Tyvärr innehåller TV:n mest nya program. Lugn och ro råder emedan besökare och personal är fåtaliga.

I Lesjöfors kan man bedriva järnvägsarkeologi, ett av mina specialområden. Förutom stationen som ligger kvar och väntar på bättre tider, fanns det tre hållplatser längs banan genom denna långsträckta ort. Givetvis en hel del industrispår till sågverket och stålverket.

Den stora sevärdheten är annars museet, som samlat föremål från ortens storhetstid. Man kan sätta sig på en järnvägsvagnssoffa och läsa äldre ”Sveriges kommunikationer”, beundra ett fikarum med cigarettfimpar och lättklädda damer, besöka det gamla konditoriet och hotellet, konstatera att det har funnits herrekipering och skrädderi, samt köpa souvenirer i form av spiralfjädrar. Här finns allt från laboratorium med metallprover (den världsberömda Brinellmetoden skapades här) till kök med sockertopp.

Om inte om hade varit hade kärringen skjutit björnen med eldgaffeln och Lesjöfors hade varit centrum för en världskoncern än idag. Som jag har påvisat i min essä om Befolkningsexplosionen, är det enligt min bestämda åsikt högst önskvärt för civilisationens utveckling att folk inte klumpar ihop sig i megastäder utan kan utöva sitt näringsfång med en jämn geografisk fördelning.

Se även Kapten Stofil n:o 12: ”För en handfull môskaser”.

Prostitution

Märkligt ord då det varken har med prosten, prostatan eller prosit att göra, utan med skökor.

Som konstaterats här är prostitution förbjudet i Sverige liksom åtskilliga andra länder; kännbara straff och social stigmatisering hotar. I förarbetena till lagen har man fastställt normer för korrekt könsumgänge; således får inte pengar vara inblandade men känslor är ett måste. De liberala idéerna om individens eget val och ansvar tillbakavisas med kraft till historiens sophög.

Den sociala ingenjörskonsten lever således i högönsklig välmåga, om någon nu skulle tro något annat. Men, detta väcker ytterligare frågeställningar. Bl a borde myndigheterna ta sitt ansvar för presumptiva horkunder, genom att föra dessa samman med personer som de kan ha könsumgänge med utan att betala (s.k. ”gratishoror”). Om inte det hjälper får man väl ta till grövre medel. Den moderna läkarvetenskapen torde lätt få fram medel som inhiberar könsdriften. Detta kunde rentav tillsättas det kommunala dricksvattnet, vilket dessutom skulle råda bot på befolkningsexplosionen.

En besläktad frågeställning är det här med att skaffa barn. När man adopterar barn är det alla möjliga kontroller, förhör, tillstånd etc för att barnet ska hamna hos föräldrar som är lämpliga. Gott så. Men, när ett par skaffar egna barn sker ingen kontroll alls! I stället griper myndigheterna in först efter att föräldrarna visat sig vara olämpliga, då barnet redan har lidit kanske obotliga skador. Hur kan detta missförhållande få fortgå? En föräldrakontrollmyndighet borde genast instiftas för att kontrollera att hugade föräldrar är lämpade för sin uppgift.

Besök Untersteiermark

Varför inte besöka denna natursköna region av den Habsburgska dubbelmonarkin? Ta med vandringsstaven, besök kapell, kyrkogårdar och båthus, beundra vattenfallen, snön och hjortarna, i sällskap med dessa fyra unga män som, för ovanlighetens skull, vet att klä sig ordentligt med STIL på sina vandringar i den hänförande naturen, och därtill trakterar musikinstrument, låt vara något öronbedövande.