Min förra artikel gav en del sura kommentarer, men eftersom jag raderar kommentarer jag inte gillar, får ni inte läsa dem.
På bloggen Dexion rapporteras om att den konservativa morgontidningen Östgöta-Correspondenten har ägnat sig åt att s m s knacka torsk. Här i Göteborg har vi ju en liberal morgontidning som inte ägnar sig åt sådana skamgrepp, men däremot satte jag själv in en likartad annons på skoj den 1 april för några år sedan. Resultatet överträffade mina förväntningar: svar kom från allt från tidningsredaktörer till företagsledare vars namn jag inte vågar nämna, min svåger, och mig själv (ja, jag är en ytterst disträ person och detta var innan jag gifte mig). Men på Corren skämtar man tydligen inte.
2007-08-20 kl 12:18:38 |
Jisses, har själve Ingenjörn blivit …påhoppad? Här på sin egen bakgård?
Men han kan ju försvara sig medelst utradering, ett underbart konstgrepp för att inte säga brottartag eller rentav rårtag. Icke lämpligt ord i denna del av kontinenten, dock. Skämtning är livsfarligt, man måste vara sjöröverskevän för att få försvara sin rätt till råa skämt, i alla fall på våran slup.
Vän som i vän mö, förstås.
Skamgrepp är ju på sitt vis skojiga, alltså för dem som gillar sånt.
Skam den som ger sig: ”zwei Eier sind mehr als eins!” sade bögen och försvann därmed.
Breven från en själv är nästan alltid de trevligaste, man känner genast den där själsfrändskapen, vilken dock är oväsentlig vid köp av egen kroppslig tillvändning.
Hur det går till torde varom allmän bekanting, men: varför betala?
Här i Hamburg fördes för några veckor eller månader sedan en annan sorts process, nämligen mot en herre som tagit könstjänst i anspråk och sprungit ifrån notan.
Den blev dyr.
I övrigt känner vi oss alla på Stupor Mundi djupt hedrade över bristande utradering.
Hittills alltså. Men kanske är vår personliga översättning av ordet ”konservativ” något avvikande från den gängse uppfattningen? Och vi Avvikande borde avsky tolerans, antar vi, eftersom den genast skulle döda vår krativitet som endast kan blomma i en konstgjort fientlig atmosfär. Kratrar som osar, så sett.
Alla vet hur fruktbar jorden runt dem är, se bara på orter som Pompeji där citronen blommat i årtusenden!
Nu ska jag gå och skjuta mig själv i sank, sedan hänga mig i håret.
Det behöver verkligen luftas en smula, kanske är det dags för en svarttoning?
Kammarna är slut, dock.
Makar bör alltid hållas vid gott mod, för att inte tala om civilingenjörer.
På återhörande.
2007-08-21 kl 11:49:27 |
Jodå, man ifrågasätter heder och ära för mig och delar av min släkt. Radering är ett utmärkt grepp. Vem känner inte igen frasen ”Stick till XYZ om du tror det är bättre där!”? Det låter onekligen lockande att personer med samma åsikter bosätter sig på samma platser, men i praktiken verkar detta mest förvärra situationen eftersom åsikterna inte är tillräckligt samma. Men har frun inte besvärats av opassande kommentarer: gott så!
Herrn i Hamburg har således tagits på sängen? Här i Göteborg inträffar det motsatta ibland: säljaren utpressar köparen vid hot om polisanmälan och därmed förlust av anseendet. Så kan det gå på en oreglerad marknad.
Pompeji vore intressant att besöka, men jag har läst att turisterna sliter så mycket på staden att det inte blir något kvar till kommande generationer och som den samvetsgranna person jag är vill jag inte bidra till den utvecklingen. Dessutom ogillar jag trängsel.
2007-08-21 kl 16:28:52 |
Själv utgür jag frün hoppsan:
Jag, frun själv, hoppas på och utgår alltså ävenledes från att vara ett Oönskat Element in The First Place, så även på den andra (Braunschwein) platsen vilkens tidevisa tidelagproblem jag löste genom att bo på en fjärde, för att inte säga tredje.
Plats! Sitt ner: för nu blir det SECHS.
Likt Victor Hugo skriver jag romaner i Saken, även om något virrvarrande psotmodernistiska, jämförelsevis.
Kanske oläsliga men världsomdanande pegaser från Altmärkska prärierna.
”Samhällets Poltergeist” ska en heta som kanske blir kul till jul men aldrig klar som korvspad.
Psot passar bättre än post som alla som gillar Lot 49 vet.
I tvivlesmål förvandlar jag mig till en osande kamin så folk vet hut.
Men de vet ju inte vad hut är, man måste lära ut hut medan man eldar på dem som inte vet, det är ett ständigt sjå.
Som glad och naiv käring för det mesta, utgår jag samtidigt från att jag får ha roligt ändå lite varstans tills jag återigen blir utslängd eller ”rausgeekelt” som man plägar säga här i väna Välsland. Blommor skickar jag aldrig mer till mina pedantiska fiender, dock!
Intressant är att Ingenjörns släkt blir tagen i släkthäkte eller som man härnere säger:
”in Sippenhaft” en gammal vanlig metod för att utradera gamla tusenåriga släkten från historiens annaler genom att ge överhuvudenas barn nummer istället för namn, när fäderna försökt döda Allas Vår Älskade Ledare Kimono My House Mon Amour. Upprättelse i form av hedrande grundskolebenämningar KAN komma femtio-sextio år senare;
Ingenjörn när sig väl sunt och motionerar groggflaskan RegelBundet så att Ni blir hundrafetiofem allra minst? Ni dricker väl ordentligt med Sapphire Blue? Eller prova för all del den där drinken ShirleyMe föreslog! Rök tjock CIGARR och idka Hemningslösa Hämmafroditkvällar i enlighet med Edika´s anvisningar! ”Håll örona styva nu, gubbar!”, som Lieschen alltid sade när Röda Arméns stridsvagnar rullade in i Potzehne.
Vid tvivelsmål kommer Läsande Polisen och förhör de otuktigaste om Joyce´s Ulysses.
Alla som inte vet vad som står på sidan 354 i övre högra hörnet häktas i enlighet med ovanstående schema.
Eh, något högre…ja, just där, där kliar det något förbålt!
Ordning och reda städa på fredag och Pippilotta Viktualia borde portförbjudas från Sverige på grund av bristande barnavänlighet men framförallt ohemult kringfröjdande. Säkert går där att läsa in och ur minst lika mycken unken icke-ståndsmässighet som i unge Herr Potters uppenbarligen homoerotiska äventyr?
Egentligen är det bäst att förbjuda allt.
Sedan kan man genom undantagslagar tillåta andning udda tordsdagar under skottår.
För de bättre djuren, som är liksom friare och högre utbildade än de smärre, illiterata hamnråttorna.
Pompeji ser allt lite smuligt ut för att inte tala om de degsmulande gubbarna i köken.
Allt de gör, är ju att baka kaka! Föredömligt men kanske lite väl könlöst för min dekadenta smak. Men ändå alltid med den där pikanta smaken av citron dammande i mun. Aurora hälsar så gulligt! (Av med de randigga nattmössorna, era jävlar!)
Ett Pensionat Paradiset eller ska vi säga Paradigmet (gäsp) så GOTT som något.
Frusen kaka kan vara bästa kaka som maka.
PÅTÅR, anyone???
This is the SILLY season, friends and fiends.
Fickle off, then, fiends, may you bore yourselves to death, dearies!