Inte missa en mässa

Jag går ogärna på mässor och andra folkspektakel, såvida de inte har ingenjörsteknisk inriktning, och helst endast är öppna för fackfolk. Således har jag aldrig bevistat bokmässan här i Göteborg. Man kan inte tro att det finns så många bokmalar här i staden, och dessutom kommer besökare från Mölndal, Partille, ja t o m från Hamburgsund, så det råder en förskräcklig trängsel.

Nu har jag till slut bestämt oss för att gå till mässan i morgon; utlovat regn kommer ändå att försvåra lördagspromenaden. Vad gör man inte för att roa familjen? Naturligtvis kommer stofilmontern och Frankensteins monter att nagelfaras.

Mens sana in corpore sano

Man blir ju civilingenjör för att slippa ifrån tungt arbete, men arbetet kommer tillbaka och ”rycker dej i svansen”. Således, sitter man på sin stol hela dagarna drabbas man av diverse välfärdssymptom. För att i någon mån motverka sittfläsket har jag gjort något riktigt radikalt och anmält mig till en träningslokal med avsikt att uppsöka densamma någon gång i veckan.

Om nu inte läsaren har ramlat av stolen redan så fortsätter jag med att berätta hur det hela avlöpte. Lokalen var smakfullt nog dekorerad med affischer från de olympiska spelen i München 1972. Det var fråga om 45 minuters skivstång- och hantelövningar i en mindre grupp, ledd av en kvinnlig ledare och dessutom var nästan samtliga deltagare kvinnor. Och jag som trodde att enbart manliga atleter skulle vilja ”lyfta skrot” som man säger. En stång på 5 kg var lagom för min del. Efter denna chockterapi var jag alldeles för trött för att kunna utföra något ingenjörsarbete resten av dagen, men ledaren försäkrar att man på sikt ska uppnå en sund själ i en sund kropp.

Uncle Sam’s on Mars

” Shoals of dead fish float on the lakes,
but Uncle Sam’s on Mars”

Jag läser i telex från Hyderabad att Amerika planerar att landstiga på Mars 2037. Om trettio år! Då är man väl, om inte död och begravd, åtminstone för drabbad av Alzheimer för att komma ihåg vad Mars är för något. På min tid stod det i Teknikens Värld att man planerade marsresan till år 1975. Amerika tar inte sitt ansvar! Från Moskva hörs inga nyheter alls, inte ens inpiskade kremlologer har kunnat avslöja några sovjetiska planer på marsresor. Var blev det av den tekniska utvecklingen? Suck och stön!

Här går det vilt till

Jag noterar att vissa skribenter inte är konflikträdda:

”Nu har du gått åt helvete för långt, ditt själssjuka anus! Jag vet var du bor! Vi är många, hör du det?! Jag ska inte skada ditt rykte, jag ska inte skada ditt ansikte. Jag ska döda dig.”

Sova med landskapsfiskarna

Här sitter man helt fredligt och läser en intervju med Nils Egerbrandt (och försummar att svara på bloggkommentarer) och vad tronar på väggen bakom honom, tillsammans med några serier? Jo, ”Våra landskapsfiskar”. Som god stofil ska man ju hålla reda på sådant: landskapsblommor, landskapsdjur, landshövdingeresidens, men landskapsfiskar? Har jag glömt bort ett sådant viktigt element i flumskolans undervisning?

Nej, mitt minne fungerar lika bra som vanligt. Faktiskt institutionaliserades landskapsfiskarna så sent som 1994, medan jag tydligen sov. Här i Göteborg kan man välja på makrill och lake eller rentav lax. Nyligen köpte jag rökt sik i Håverud, utan att veta att det är Ångermanlands egna fisk (som bekant är tillgången på sötvattensfisk under all kritik även i välsorterade fiskaffärer). Lappland har förstås röding; min migrationskritiske fyrmänning brukar alltid hävda att ”Lappland är fullt av rödingar”.

Det mörknar

Klockan 11:51 (UTC+2) idag inträffade höstdagjämningen och vi kan se fram mot ett mörkt halvår.
Vid denna tid stämmer också soltid och stjärntid överens. P g a Jordens förflyttning i en ellips runt Solen förskjuts de ju 4 minuter per dag, vilket gör att stjärnorna förefaller förflytta sig ett stycke från natt till natt om man lever efter soltid. När jag har blivit pensionär, ska jag börja leva efter stjärntid, så jag (enligt soltid) går upp 4 minuter tidigare varje dag, vilket kommer att förenkla mina astronomiska observationer, och dessutom kan jag inta ytterligare en välsmakande middag, bestående av t ex revbensspjäll och mimosasallad, om året.

I Kapten Stofils fotspår, del 2

I Göteborgs Stadsbiblioteks (f d Dicksonska Folkbibliotekets) serieavdelning är ett antal berömda seriefigurer avbildade. På bilden syns till vänster Kapten Stofil och till höger, i något mindre skala, Modesty Blaise. P g a Lorensbergteaterns tak kunde jag inte ta någon bättre bild, om läsaren undrar.

Haru vart på cirkus

Haru vart på cirkus? Inte det? Kom då med
Vi ska gå på cirkus tolv och trettiofem.

Så sjöng Pugh Rogefeldt 1968, när alla andra skrev samhällsomstörtande texter – se där vilket föredöme! Egendomligt nog har jag inte kunnat svara ”ja” på den frågan, trots min respekt för traditioner.

Nu är det ordnat, då en resande cirkus idag besökte staden passade jag på att gå dit. Cirkus må betraktas som ett folkligt nöje, men biljettpriserna var inte precis folkliga, påminde snarare om operan. Nå, själva föreställningen genomfördes till punkt och pricka, förutom en akrobatvolt som felade och fick repeteras (jag förmodar att det var det ”omöjliga” tricket som nämndes i programbladet). Emellertid, vissa traditionella cirkusinslag saknades trots föreställningens tilltagna längd: dvärgar, skäggiga damer, dam utan underkropp, man utan armar och ben, lejontämjare och rentav clowner. De medverkande hade alla fullt normal (eller bättre) fysik och man nöjde sig att visa up gängse husdjur: elefanter, kameler, dromedarer, lamadjur, pudlar, hästar och ponnyer. Men, det var en intressant upplevelse på det hela taget.

Enarmade parkeringsbanditer

Min reflektion om p-automater, eller rättare sagt kommentaren, har även inspirerat Frank Margerin i denna drömsekvens.

Den kostymklädde herrn är glad för att han har vunnit en timmes parkering.

”Flic” betyder ”poliskonstapel”, eller ”Bulle”.

37,2° på morgonen

Jag såg filmen med denna titel för en tid sedan, inspelad i Gruissan vid Medelhavet. Där bor man i hus på styltor för att undvika eventuella översvämningar. På senare tid har husen försetts med elektricitet och rinnande sötvatten.

För min del skulle jag vilja föra upp området på skräcklistan. 37 grader på morgonen; gissa hur varmt det blir inuti dessa trähus. Inte ett träd, inte minsta skugga, bara saltvatten och solen som gör en galen som en camusansk främling. Här kunde man inrätta en straffkoloni för civilingenjörer.

Nä, tacka vet jag Dalarna: skog, berg, svala morgnar…