Hämnarbruden i gult

På min tid använde man sig av fria översättningar, icke minst i kinnefilmsammanhang, där utländska filmer ofta av distributören försågs med titlar som inte hade särskilt mycket att göra med ursprungstiteln utan snarare med svensk titeltradition. Nu för tiden har man lagt bort titlarna och kör med originaltiteln i stället.

Jag fick nyss filmen Kill Bill vol. 1 i present av min vän skivbolagsdirektören, som tyckte jag behövde bli lite upphetsad. På min tid skulle den säkert ha försetts med rubricerade titel eller något i den stilen, fast å andra sidan skulle den ha blivit ”vit”, dvs ej godkänd för offentlig visning, som resultat av den lagstadgade förhandsgranskningen, vars på senare år tilltagande släpphänthet gör att vadsomhelst tydligen får gå upp på våra biografer och förråa ungdomen som otvivelaktigt kommer att springa på stan i gula overaller med svärden i högsta hugg.

Som bildad överhetsperson med god moralisk resning står jag självfallet över sådan påverkan, och kan således se på förråande filmer utan att bli förråad. Däremot har jag en vana att irriteras av brist på realism. Hur kan till exempel hjältinnan ligga i en bil i tretton timmar, till på köpet efter att nyss ha legat medvetslös i åratal, utan att behöva uppsöka toaletten? Är det för att hon är en övermänniska?

Pappers-slösa-samhället

Nu när självaste Kapten Stofil blivit ekolog, ska väl inte jag vara sämre.

Inga träd växer upp till himlen, åtminstone inte de som man fäller för att tillverka papper, som bl a används till sjukvårdens receptblanketter. Emellertid, vid mitt senaste besök hos den offentliga sjukvården fick jag veta att numera är recepten elektroniska, så jag får inte med mig något pappersrecept, utan jag går bara till apoteket och legitimerar mig. Sagt och gjort, jag följde instruktionerna och kunde hämta mn medicin utan att visa något papper.

Nu hör det till saken att receptet ifråga var utfärdat för att kunna expedieras två gånger. Eftersom medicinen börjar ta slut, gick jag idag åter till ett apotek för att införskaffa medicinen en andra gång. Jag överräckte min legitimation till kassentussin som matade in uppgifterna i datamaskinen, varpå hon svarade att ”här har han inget recept registrerat!”. Jag påpekade då att det åsyftade receptet var avsett att expedieras två gånger. Då fick jag veta att ”när han var här första gången fick han förutom medicinen även ett pappersrecept vilket han måste medföra för att erhålla den andra expeditionen – i datamaskinsystemet finns receptet icke kvar!”.

Så jag fick gå hem något förorättad med oförrättat ärende. Vid en genomgång av mitt arkiv över viktiga papper hittade jag mycket riktigt nämnda recept, vilket jag som tur var hade sparat.

Utvecklingen går dock framåt; en vacker dag kanske det elektroniska receptsystemet även klarar av att hantera multipla expedieringar.

Den uppmärksamme läsaren kanske undrar varför Dr Mudds tjänster inte tagits i anspråk vid receptutfärdandet – han skulle förstås aldrig drömma om att avskaffa sitt älskade receptblock. Saken är att doktorn är en man av starka övertygelser, och en av dem är att denna medicin icke borde intas av någon, inklusive mig, varför han helt enkelt vägrar skriva ut den utan istället rekommenderar förebyggande vård.

Frågor och svar

• Er älsklingsdygd: enkelhet
• Er älsklingsdygd hos mannen: civilkurage
• Er älsklingsdygd hos kvinnan: huslighet
• Er huvudegenskap: petighet
• Er uppfattning om lycka: lugn och ro
• Er uppfattning om olycka: uteliggeri
• Den synd ni helst förlåter: snålhet
• Den synd ni mest avskyr: försenhet
• Er aversion: trängsel
• Er älsklingssysselsättning: att gräva i böcker
• Er diktare: Runeberg
• Er prosaförfattare: David Nessle
• Er hjälte: mannen utan namn
• Er hjältinna: Foxy Brown
• Er blomma: rödklint
• Er färg: rött
• Ert älsklingsnamn: Tintin
• Er älsklingsrätt: revbensspjäll och mimosasallad
• Er älsklingsmaxim: nihil humani a me alienum puto
• Ert älsklingsmotto: omnis potatis a deo est

(Civilingenjör P Johansson som tänkare, människa och stofil, Göteborg-Majorna: Struves bokförlag, s. 149 f., sv.)

Bö-öl

Det har varit tyst om min brorson ett tag. Alltför tyst. Faktum är att han har suttit i sinkabirum ett tag för osvensk verksamhet.

Han kom på den lysande affärsidén att tillverka öl tillsammans med en polare som är bosatt i Bö (se Kapten Stofil N:o 18, sida 3), och det fyndiga namnet blev Bö-öl (egentligen hade de tänkt sig Bö Öl, men det fick jag nys om och hotade anmäla dem till Inspektionen för Språkvården). Detta sålde han via sitt Stånd på Avenyn, men blev arresterad efter en kort tid. Det blev rättegång och han dömdes till en månad för olovlig försäljning och en månad för osant intygande (han hade deklarerat ”arbetslös” på a-kassekorten). Jag råkade höra åklagaren säga i telefon att ”Jag skulle satt dit honom för ovårdat utseende också om det hade funnits en lag om det…”. Jag närvarade själv under rättegången som karaktärsvittne, och påpekade att ”Grabben är en reko kille innerst inne, och hans ungdomliga oförstånd borde inte placera honom bland de förhärdade brottslingar som befolkar våra fängelser”, så straffet begränsades jämfört med åklagarens yrkande.

Jag fick ett par backar Bö-öl som tack; som den lokalpatriot jag är föredrar jag givetvis lokala produkter.

FNTS slår till igen

En gammal historia för sjöfarare för att lätta upp stämningen:

På ett fartyg arbetade en styrman som hade för vana att titta väl djupt i glaset. Kaptenen, medlem i FNTS, försummade inte att ofta antecka i loggboken ”Styrman full idag igen”. Dock, en dag blev kaptenen något opasslig och sängliggande, varpå styrman fick överta befälet, inklusive att föra loggbok, i vilken han skrev in att ”Kapten var nykter idag”.

Stjärnbilder, finns dom?

”Dort hatte sie auf dem Boden neben der Matratze die Bücher mit den Sternen aufgereiht. Ihr Finger fuhr über die glänzende schwarze Seite. Hier ist der Große Bär und hier der Drachen, sagte sie zu mir; aber ich sah keinen Bären und keine Drachen; nur wild hingestreute weiße Punkte auf dunklem Grund”

”Där på golvet bredvid madrassen hade hon radat upp böckerna med stjärnorna. Hennes finger for över den svartglänsande sidan. Här är Stora Björn och här är Draken, sade hon till mig, men jag såg inga björnar och inga drakar; bara vilt kringströdda vita punkter på mörk bakgrund”

Prata om brist på såväl fantasi som mönsterigenkänning.

Jag skulle träffa Lotta Svärd

Idag skulle jag å tjänstens vägnar träffa en dam vid namn Svärd. Jag tågade således in och sade: ”Goddag, jag skulle träffa Lotta Svärd”. Receptionisten korrigerade mig då med damens korrekta förnamn, som inte var Lotta. Något speciell muntehet kunde inte förmärkas; kanske receptionisten inte var bekant med Fänrik Ståls sägner.

Kap Horn

Jag förmodar att Sjörövar-Jenny har rutin på att runda Kap Horn? Under föreläsningen i Navigeringskonstens historia fick man veta att Magellans besättningsmän knorrade väldeliga över att behöva fara ner till den kalla södern, och då for de ändå genom Magellans sund, vilket ligger två grader längre norrut. Nå, Kap Horn ligger på 56 grader sydlig bredd, vilket motsvarar Själlands nordligaste punkt i nordlig bredd. Således, att runda Själland är väl en lämplig träning inför Kap Horn?

Östpolen och Västpolen

En av mina favoritböcker när jag växte upp var ”Det Bästas Stora Världsatlas”, vars namn jag naturligtvis tolkade som att det var den bästa världsatlasen. Där kunde man läsa kartor och de vanliga artiklarna om Jorden och dess omgivningar. Bland annat vederlades eftertryckligt Wegeners kontinentalförskjutningsteori som ren rappakalja; kontinenterna ligger där de ligger sedan urminnes tider! Man kunde läsa om himlakropparna och deras ”drabanter” (mycket finare ord än det simpla ”månar” som andra använder), om ”metamorfa bergarter” (det måste ju ha något med morfar att göra?). ”Jordens skatter” var ett spännande avsnitt som visade allt från diamanter till grafit, vilket man påpekade var samma sak som blyerts, och därmed ansåg jag varje blyertspenna vara en skatt i sig. Öknarna såg också tilltalande ut, åtminstone den sahariska sandöknen. Ett uppslag ägnades åt olika folkslag, med allt från ytterst fula till mycket vackra individer. Till de senare hörde en ung polynesisk dam, som jag blev mycket tilltalad av, men samtidigt oroad då hon sades vara utrotningshotad…

Något som fattades i atlasen var Östpolen och Västpolen. Eftersom Nordpolen och Sydpolen var väl utmärkta letade jag förgäves efter de utelämnade polerna, men har ännu idag inte funnit dem.

Hedersaffär

I fredags gick jag till affären X och köpte två exemplar av reservdelen Y. Jag kunde på kvällen konstatera att den ena Y var defekt, och eftersom affären X självfallet är stängd på helgdagar som i lördags fick jag vänta tills måndagen med att gå och få den utbytt. Disträ som jag är glömde jag att ta med den defekta Y till X, men jag sade bara att den ena Y jag köpte var defekt, varpå kassentussin gav mig en ny fungerande Y utan vidare diskussion eller beviskrav. Heder åt sådant tillmötesgående!