Jag förmodar att Sjörövar-Jenny har rutin på att runda Kap Horn? Under föreläsningen i Navigeringskonstens historia fick man veta att Magellans besättningsmän knorrade väldeliga över att behöva fara ner till den kalla södern, och då for de ändå genom Magellans sund, vilket ligger två grader längre norrut. Nå, Kap Horn ligger på 56 grader sydlig bredd, vilket motsvarar Själlands nordligaste punkt i nordlig bredd. Således, att runda Själland är väl en lämplig träning inför Kap Horn?
2007-11-18 kl 16:54:43 |
Vafalls?
Vill han till varje pris bli av med mig, Ingenjörn?
Kap Horn har jag givetvis seglat runt flera gånger med en ilsket skriande albatross i famnen och en ärrad vit val som skjöt på skeppet bakifrån, för vi hade den eländigaste stiltje tills stormen drog opp i horisonten. Jag spottade genom gullörhänget mitt (över axeln) tre gånger och kapade segeltrossen, annars hade vi gått under med man och allt.
Det var där jag fick min träfot, stormasten vek sig på mig och sedan spökade jag iklädd seglet jag skurit hål i med svärdet för ögona och smög mig på den lealösa besättningen och väste: ”Tror Du på människor?” alltmedan styrkäring drack flera flaskor Pusser´s i kajutan i kretsen av sin ende beundrare, den hesa goj.
Själland är betydligt farligare. Där sitter danska sjölejon och siktar på fartyget med slangbellor de handhar med bakflossen. Duckar man inte i tid, blir man enögd, som jag!
2007-11-18 kl 20:44:22 |
Tvärtom. Jenny, jag försöker locka fram henne ur dimmorna. Själland kan verka farligt på GRUND av alla sjöhundar som själler på en; men de är för det mesta harmlösa, utom då de löper fort.
En STORMast borde väl stå pall för en liten STORM? Hursomhelst är det bättre med träfot än träskalle!
2007-11-18 kl 23:00:35 |
Sjörövarjenny är inte alls någon aktiv sjörövarinna. Hon är en sur och vresig tant i Londons SoHo, en servil passopp som ständigt tänker ut en ljuv hämnd på allt detta nesliga folk som bebor staden. Den dagen då växthuseffekten gjort att Themsen åter svämmar över sina bräddar kommer hon och hennes trogna gummiflotte att segla ovanför Westminster och skratta tills Brecht flyter upp ur sin grav
2007-11-19 kl 17:36:17 |
Ja, Ingenjörn, jag var glad att få behålla min i och för sig rätt hårda dock ej av trä gjorda skalle och duckade den gången i tid. En träfot mer eller mindre spelar inget sjömansklaver. För sjung hej hå å en flarra ROM, tjillibom!
Det är inte mycket som växer på rostigt stål, Ingenjörn, därav min tunnhårighet i de röa fläterna. Det är lite som med den tröstande kommentar man ger alla dessa osnutna pojkvaskrar med infallen bröstkorg och våta fläckar bak örona, utan minsta strå som kan fladdra på den vindpinade korgen deras. Stackarna!
Sjöhundarna är ett ilsket släkte med många skäggiga damer som inte är goa att tas med. Dessa ogina tikars huggtänder har sänkt månget ett storskrävlande spökskepp och rivit hål i otaliga för löst sittande pöjkbysser på ostyrbara gummiflottar, och då hjälper inte flottet i frisyren, minsann! Seglar man ovan Westminster går det läck å gummiflotten och man tvingas virka sin egen opolitiska Kontiki.
Jaså?
Idésprutan djärvs alltså betvivla min existens?
PYTTipannan på´n!
Den SjörövarJennyn var min föregångerska. Allt jag gjorde var att plocka opp det fallna krumsvärdet och ögonlappen. Det är lite som hos Läderlappen och Fantomen fast utan grotta och vit springare. Vem som har på sig långkalsongerna är inte så noga, bara jag slipper Karl Marx skrev särskilt som jag inte instämmer i allt han skrev.
Innan dess var jag både Catwoman, en frustrerad skreterare, som alla vet, och sade bestämt ”Miaou!” när jag sprängt storkoncernskrapan i smogluften. Sedan var jag Wonder Woman och Modesty Blaise, men min olyckliga kärlek till Will drev mig i landsflyckt där jag heller inte vart omtyckt.
2007-11-19 kl 21:32:31 |
Kanske det renlav var Jenny som myntade uttrycket ”Skjut de galna sjöhundarna”?
Stål, ja, som civilingenjör måste man inte bara ha nerver av stål utan även hjärna av stål!
2007-11-20 kl 1:19:05 |
Stülskalle hit eller dit men det är skrumplevern och Jabba the Hut-cigarrhalsen min som hindrar mig i afton frün att drinka vidare med den färggranne grannen samt den lünge grannen (bibelbevis snart ü Stupor Munfi!) medan däremot Wilbur gett sig i hopalöst drinklag med herrarna och en främmande, skrämmande skägglös dam.
Ack,
ljuva krzsmznta, vart gick Du hän?
Samma väg som stavingen stavgüngade sig bort, förmodar vi, se sü exotisk texten genast blir!
Jag drack bara tre öl. Den färggranne grannen loade att inte berätta för nügon.
2007-11-21 kl 23:57:36 |
Sjörövaret-Jennyt måste sluta se Ernst Busch och de glada gänget på youtube när de uppför sin Dreigroschenoper. Det är det angliska av det sachsiska som spökar till det och gör sitt till att kursmynta stavas ”krzsmznta”.
2007-11-22 kl 21:55:35 |
Seså, nu ska vi inte blanda ihop saxare med sachsare. De är ett gott exempel på falska vänner.
2007-11-22 kl 23:11:06 |
Hm, den enda andra person som synes mig vara lika fixerad vid min persons tillkortakommanden nebst Idésprutan, kallar sig servilt ”James” samt erbjuder könsdelsförstorare för män, alternativt flickor med tiocentimeters clitorisbananer, falls dieser Ausdruck Ihnen irgendwie vage bekannt vorkommen sollte?!
Kanske jag ändock borde investera i det James föreslår, å De Behövandes Vägnar?
De Mångas eller blott särskiolt Behövandes.
Trots allt är jag en generös natur, öppen för livets alla möjligheter, alldeles utan färdigtuggad teori eller annat bajs.
Det är i förbigående sagt, därför jag:
A. fortfarande lever
B. ännu inte har begått X.Y.(OBS! REFERENS!!!)-mord
C. kan ha ROLIGT utan att FÅ BETALT av Rörelsen.
Tänk, att man skulle bli så intressant som Hausfrau! Hade jag anat det, skulle jag undvikitt arbete mycket tidigare i mitt liv.
2007-11-22 kl 23:14:08 |
Vi noterar i förhand å de Humorlösas Förbund:
1. ett ”o” för mycket.
O!
2. ett ”t” för mycket.
T…sss.
Fast jag personligen föredrar varianten med ”kivitt, kiviitt”!
2007-11-24 kl 18:44:31 |
Fru Jenny, kanske jag skulle korrekturläsa hennes debattinlägg? Det är så lätt att handen slinter i ivrigheten (eller ivressen).
Tyskland (dock ej den f d arbetar- och bonderepubliken) är sannerligen ett föredöme som subventionerar husfruarna! Fru civilingenjörskan envisas med att springa och arbeta för ”att få lite egna pengar”. I Tyskland hade hennes arbetsinsats haft en betydligt moderatare nettoeffekt på hushållsbudgeten. Jag tror att Jenny gör sig bra som husfru, därmed kan hon ägna mer tid åt att roa och irritera oss andra genom sina debattinlägg.
2007-11-26 kl 23:16:30 |
…”Irritera”, Civilingenjörn ???
2007-11-26 kl 23:46:16 |
Det var en komplimang, frun, även om den må synas långsökt.
2007-11-27 kl 8:07:36 |
Hm. Då får man söka länge…antar jag?
…Det där säger dom alltid innan jag hugger huvet av dom!
Undrar vad fasen som menas? Bäst att slipa svärdet…
Efter mer än tjugo års heltidsarbete ute till sjöss (dock instängd i fraktskepps-kabyssen för skalning av Guds egen potatis) anser jag sjöröveri vara det enda sanna yrket för mig.
Husfrutillvaron är, som Ingenjörn säkert anat, ofrivillig, eftersom (av outgrundliga skäl) just ingen vill ge mig jobb som vare sig korrekturläsare eller reklamkäring. Nidingar!
Men så avskyr jag också bådadera hjärtligt. Dessa så kallade yrken är lika nödvändiga som frisörerna på Mars. (Det är förresten ständigt så dimmigt här, att jag inte ens kan skymta vår Man Därute: Mr. Holmes, med sextanten.)
Aldrig skulle jag drömma om att anmäla mig som arbetslös sjöröverska eller ta Kungens nådagåvor i form av gull eller brön i anspråk. Nej Tack! Jag har allt alltid rövat på egen darrig, men stolt hand. Särskilt bröna, förstås! Ety jag föddes baklänges i en diaspora-koloni som samhällets egen lilla lycko-Mollberg, innan jag tog vÄrv på galär. Alltså är jag husfru, det vill säga; när vi seglat i hamn och skvalpar kring okynnigt straxt under Reeperbahn där Wilbur inte gör annat än att drinka med sin polare Neger-Kalle medan jag försmäktar i kabyssen med böldpest i halsen i veckorna tre (eller fem eller åtta…)
Den enklaste logik (Wilbur nickar ivrigt med blicken stadigt fästad vid skattetabellen) mina Damer och Herrar!
Däremot planerar jag att i Berlin distrahera mig med en joddlingskurs, precis som den underbara, dessvärre nyligen avlidna, Evelyn Hamann i rollen som aktiv husfru hos Loriot:
”Da hat man was Eigenes!”
2007-11-27 kl 8:33:59 |
Vid eventuellt betraktande av den kända joddlingsketchen bör noga beaktas att ordet ”Dödel” som ofta förekommer vid övningarna under kursledare Loriots mästerliga ledning, även bär bibetydelsen: ”pillesnopp” i större delen av Teutonien och gjorde så redan 1960.
Fru Hamanns städse lätt bekymrade, men djupt koncentrerade blick under inövningen av ”Dödeldödeldö” är det som ger mig ny kraft vid utlockandet av Wilburs sockor ur mikrovågsugnen tidiga mornar (se Bricology å Stupor Mundi angående hur han ger förbipasserande helt nya ideer om kroppsodörer).
Ja, Idésprutan med flera Vänner av Vattenkamning, det fattas ett ”P” ovan (strax till vänster om ”Av Wilbur” (fast han faktiskt heter annorlunda men vadfan), det är Rätt och Riktigt iakttaget. Våra hjärtligaste gratulationer till Eder betraktelseförmåga!
Detta fenomen torde tolkas som ett försök i genren ”Humor”. (Se vidare ovan under: ”betraktelseförmåga”).
Ordet ifråga står att finna i både SAOB samt övriga Biblar för den samvetsgranne forskaren. Ungdom forskar. Alltid lovvärt!
Se upp med bläcket i böckerna, bara.
2007-11-30 kl 18:20:01 |
Men snälla frun, inte kunde jag ana att frun inte är nöjd med husfrutillvaron. Härifrån verkar såväl sus och dus samt Sodom och Gomorra råda, och, tro mig, förvärvsarbete tar mycket tid och energi man kunde ha använt till att till exempel skriva bloggkommentarer.
Förresten läste jag nyligen en artikel som gick ut på att protestantiska länder har lägre arbetslöshet än katolska länder eftersom protestanter skulle vara mer arbetsamma. Varför arbetslösheten är lägre i de övervägande katolska Bayern och Baden-Württemberg än i övriga tyska stater förklarade dock inte artikeln; det får kanske tillskrivas Heisenberg.
2007-12-05 kl 12:40:06 |
Sydtyskarna, och kaffedrickarna i Rösterreich, är förvisso lite egna jämfört med Nebelgebiet i norr. I södern talar man om händelserna våren 1945 då die Amis rullade in som ”die Überrollung” istället för ”die Befreiung” eller liknande uttryck. Att befolkningen själva är något slags slav-ungerskt-judiskt-tysk-italiensk blandning som bara förenas av att de talar tyska snarare än av rent genetiska släktband, iofs mer så i Rösterreich än i Ba-Wü och Bayern, gör att man aldrig upphör att förvånas över denna utpräglade fixering kring Herr Ha med den stora mustaschen och dennes gärningar som att bygga Volkswagen och Autobahn i denna delen av världen där alla har åtminstone någon del Untermenschblut i sig. ”Han ser ju ut som en zigenare” för att citera min gamla tyskalärarinna, och den beskrivningen passar väl in på rätt många andra från de nejderna.
2007-12-05 kl 22:01:50 |
Egendomligt nog tänker jag mest på Berlin i samband med den mustaschmissprydde mannen.
Egna, tja, har de inte tröttnat snart på att behöva försörja alla arbetslösa i norr?