Herzögen

”Isn’t this so sad? This is a bumblebee, who expired, as it was working, and doing the pollen thing, on this Alaskan fireweed, and it just… just touched me…
It went as it was doing its duty, just flying around, working busy as a bee, and it died, right there.
It’s beautiful, it’s sad, it’s tragic. I love that bee.
Oh, the bee moved! Was it sleeping?”

Ovanstående är björnforskaren Timothy Treadwell som talar, inspelad av Werner Herzog. På min tid var zoologerna inte lika sentimentala; då gällde det att döda och samla in minst ett exemplar vardera av alla de 973 kända arterna av harkrankar eller vad man nu specialiserade sig på.

Den där Herzog är en märklig filmskapare. På 1970-talet gjorde han ett antal märkliga spelfilmer med insats av karaktärer som Klaus Kinski och Popol Vuh, varpå han sadlade om och började göra helt vanliga dokumentärer, som inte är märkligare än att de kan visas på Discovery-kanalen. Man kan tro att han ersatts av en dubbelgångare eller okänd tvilling. Fast nog verkar Aguirre (Der Zorn Gottes) inte konstigare än herr Treadwell; de äger för övrigt en viss porträttlikhet.

Negligerade negationer

Brorsonen är åter på fri fot efter sitt mellanhavande med rättvisan. Han fick lite avdrag på straffet; det förhöll sig nämligen sålunda, att när han anhållits och rätten skulle ta ställning till eventuell häktning, ansågs han så ofarlig att utslaget blev ”Rätten finner det icke styrkt att anledning saknas att icke kvarhålla den åtalade i häkte”. Denna text skickades till häktet, där polisbefälet tolkade det som en order att hålla kvar brorsonen. Det tog några dagar innan misstaget upptäcktes. Så kan det gå.

Juloratoriet eller laboratoriet

Ja, nu är det snart jul, med en hel hög dagar som allmogen insisterar ska vara arbetsfria. Vi borde se till att i likhet med andra helger placera helgdagarna på söndagar, innan Sodom och Gomorra breder ut sig fullständigt.

Själv tvekar jag: ska jag gå och se det juloratorium jag erhållit fribiljetter till, eller till laboratoriet och göra ingenjörsteknisk nytta? Man borde ju föregå med gott exempel.

Saknar önskelista

Själv brukade jag sammanställa några maskinskrivna A4-ark där jag specificerade artikelnummer, beskrivning, antal och pris, och dela ut karbonkopior till släkten. Så borde alla göra, men inte alla är så välorganiserade.

Köpa julklapp åt dottern är enkelt, det är bara att välja någon i högen av de saker hon har visat mig i diverse reklambroschyrer det senaste året.

Köpa något åt fru civilingenjörskan är betydligt svårare, framförallt eftersom hon självfallet själv önskar välja och inhandla de varor hon är intresserad av. Således får man satsa på något hon inte visste att hon var intresserad av. Det blir emellertid svårare för varje gång. Vad göra?

Killing Spree Pirates

Nu när Sjörövar-Jenny åker till Berlin, så kanske hon sällar sig till de beryktade spreepiraterna (”Spreepiraten”), det laglösa band som brukar emellanåt ge sig ut på en ”Killing Spree” som man säger på anglosaxiska. Därav nödvändigheten att ”pack a rod”.

Spreepiraten är, om någon undrar, en tysk TV-serie som i Sverige var ett ständigt återkommande inslag i den publika Skol-TV:n, vilken dessutom utgjorde de enda sändingarna under dagtid på vardagar utom lördagar under denna epok. Jag minns en kåsör som ondgjorde sig över att vara sjuk och stanna hemma på dagtid, när den enda TV-underhållning som bjöds var just Skol-TV; kåsören nämnde speciellt ”Spreepiraten”. Det var tider det.

Släpp ingen djävul över bron

Göteborgs arbetarledare står med sitt metspö vid Vasabron och fiskar i det grumliga vattnet i Vallgraven. ”Här kommer ingen djävul över bron”, säger han, ”men de utnyttjar det grumliga vattnet och tar sig in i staden olovandes under densamma”. ”Se på denna gata”, säger han och pekar med hela handen på Raoul Wallenbergs Gata som utgår från Vasabron söderut, ”den måste genast återta sitt gamla namn Vasavägen”, ”vi måste genast upphöra med att glorifiera människosmugglare”. Jag drar mig till minnes en annan arbetarledare i Tyskland, herr Ulbricht, som i lika krassa ordalag uttryckte sig om de avskyvärda ”människohandlarna” som härjade i hans residensstad. Man skulle kanske tycka att den göteborgske arbetarledaren borde ha mindre att klaga över, då hans problem är att hindra folk att komma in, medan den tyske arbetarledarens problem var att hindra folk att komma ut, men det kanske bara är två sidor av samma mynt.

Fiskslaktare

Tänk vilka märkliga yrkestitlar det finns. Jag har aldrig betraktat fisk som något man slaktar. Tankarna leds osökt till något bortglömt Kapten Haddock-kraftuttryck.

Kolbussar

En hågkomst från unga år. Då en ritning över en ny skolbyggnad på något sätt letat sig in i mitt pojkrum, kunde jag förundrat läsa att det fanns en hållplats för ”kolbussar”. Vad skulle dessa märkliga fordon kunna frakta? Kol för byggnadens uppvärmning? Eller var de kanske koldrivna? Onekligen ett ny- eller kanske gammaltänkande i transportsektorn.

Långt senare kom jag fram till en plausibel förklaring: det hade tryckts ett tjock streck över ritningen för att markera någonting, och detta streck hade råkat hamna så att det skymde det som fanns direkt innan ordet, som nog i fullständigt skick skulle vara ”skolbussar” rätt och slätt. Se där hur lätt ett missförstånd kan uppstå; Benny Hill har givit oss åtskilliga liknande exempel.

Stackars vinterkräk

Inte nog med att kräken är just kräk, sommar eller vinter, de drabbas även av vinterkräksjukan, om man får tro de alarmerade spalterna i G.-P.. Se där ett exempel på hur utvecklingen, eller ska vi säga utveklingen, förvekligar folk så de förvandlas till sjukdomsdrabbade kräk. På min tid fanns det minsann ingen vinterkräksjuka; möjligen kunde en maginflämsa få en att kräkas, vilket denne civilingenjör dock sällan drabbades av.