Det sextonde Aftonbladet

Eftersom såväl gubbar som grefvar uppenbarligen läser boulevardpressen utan att hålla det hemligt ska väl inte jag vara den som avviker. Således gick jag till handelsboden för att inhandla en boulevardtidning. Emellertid förhåller det sig som så att här i landet finns det ingen svenskspråkig boulevardtidning, utan istället importeras de ifrån Restsverige. Jag valde den ena av dem, främst på grund av de tre badflickorna som prydde omslaget. Tidningen är det sextonde Aftonbladet, numera rätt och slätt Aftonbladet.
Badflickorna till trots saknas den annars i övriga världen obligatoriska ”Side 9-pigen” vilket redan det är en plump i protokollet. Månntro man är rädd för att råka ut för en ny indragning?
Nästa plump är priset. I motsats till flera övriga restsvenska tidskrifter som importeras är priset inte angivet i € utan endast i ”kr”, närmare bestämt 10 kr. Försäljningspriset angavs i affären till 2 €. Ja, den långa frakten från Stockholm är ju dyr.
Tidningen omfattar 68 sidor, ungefär lika fördelade på redaktionellt material och annonser. Någon innehållsförteckning finns inte och innehållet är huvudsakligen organiserat med lätt material i början och lättare mot slutet. Kulturgeografiskt sett råder en tydlig fixering vid Restsverige. Faktum är att i hela tidningen finns två finska inslag: TV Finlands programtablå samt väderleksutsikten för Helsingfors i morgon (17 °C och sol). En viss lokal förankring kan ändå spåras, eftersom till exempel restaurantrecensioner och kinneannonser med en underliggande självklarhet handlar om inrättningar i Stockholm med omnejd. Uppenbarligen exporteras stockholmsupplagan även hi
Att världen slutar utanför Restsveriges gränser blir som tydligast när man betraktar kartorna som beledsagar väderleksutsikterna, vilka återfinns på baksidan och på badfickssidan.
Således, en tidning som skriver mellan varje rad att ”ni därborta tillhör inte vår målgrupp”. Och vad händer? Den säljer, om inte som smör i solsken, så en mindre bunt i minsta handelsbod i staden. Är inte tillvaron mystisk?

Taxfreefritt

Det här med skattefri försäljning på transportmedel är ett riktigt otyg. Som vi vet infördes den skattefria försäljningen på den numera rätt avlägsna tid då internationella resor var ett privilegium för civilingenjörer och andra besuttna medborgare, som ju redan betalade höga skatter och väl kunde unna sig lite skattefria njutningsmedel i samband med transoceana resor. Den förste kände personen som köpte skattefria varor var biskopen av London omkring år 700.
Vem kunde då ana att kreti och pleti skulle fara världen, eller åtminstone Östersjön runt och därvid fullständigt obekymrade om folkhälsan inköpa stora kvantiteter av njutningsmedel som som vi vet är skadliga för såväl kropp som själ. Skattefritt är numera big business, för att tala i truismer. Det förhåller sig rentav så att fullständigt onödiga transporter utförs enbart för att menigheten ska beredas tillfälle till skattefrihet.
Ponera att skattefriförsäljningen inte hade funnits, men någon föreslog att den skulle införas. Denne skulle självfallet bli utskrattad och upptuktad såsom ett hot mot såväl flygsäkerheten som folkhälsan. Givetvis skulle det inte komma på fråga att subventionera onyttig konsumtion; skatterna är ju till för att begränsa densamma.
Nej, låt oss avskaffa skattefriheten så slipper man bli påkörd av en ölvagn med överförfriskad förare nästa gång man kliver av färjan.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 3

Nog för att invandrare diskrimineras, men att utvandrare också diskrimineras verkar ingen bry sig om. Var är Aftonbladet när det behövs om man får fråga?
Nu har jag för fjärde gången fått mig tillsänt ett postgiroutbetalningskort, denna gång från Televerket, på summan 27 kronor som ska återbetalas av det abonnemang som upphörde i mars månad. Självfallet kan jag inte lösa ut denna utbetalning utanför Restsveriges gränser. Nu kommer jag att få ringa till Televerket (och vem betalar samtalet?) och man kommer att ge mig följande alternativ:

1. Åk till Sverige och lös in kortet
2. Skicka oss kortet (och vem betalar portot?) och ge oss ett bankkontonummer dit vi kan skicka pengarna om några veckor eller så
3. Vänta två månader tills kortets giltighetstid utlöpt och ge oss ett bankkontonummer dit vi kan skicka pengarna om några veckor eller så

Till saken hör att jag ännu har en e-fakturatjänst för Televerket ansluten till mitt gamla bankkonto, med vilket de enkelt skulle ha kunnat skicka en debetfaktura, för att förenkla livet för oss utvandrare. Men ska det diskrimineras så ska det.

Att Televerket är aktivt även i detta land, under namnet Telerasonia, är i sig anledning till en hel artikel. Det förhåller sig nämligen så att detta förhållande ur abonnentsynpunkt är helt opakt (intransparent), så att det spelar ingen som helst roll att jag är gammal abonnent hos dem. I stället ska jag säga upp mitt gamla abonnemang och teckna ett nytt, och till på köpet betala dubbel avgift till samma televerk under den tre månader långa uppsägningstiden. Tydligare kan det inte visas att globaliseringskosmopolitismen är till för samhällets toppskikt, i detta fall Televerkets ägare, och inte på minsta sätt gagnar vanligt folk.

Matt av matte

Är det inte märkligt? Här har svenska stofiler i åratal framhållit den finska skolan som en förebild att efterapa, med dess betoning på disciplin och traditionella värderingar, som till exempel multiplikationstabellen. Men idag skriver Husis om att landets ungdomar inte lever upp till forna höjder:
”Många lärare uppger att de studerande inte ens behärskar sådant som lärs ut på de lägre klasserna i grundskolan. (…) Man börjar också använda räknemaskiner för tidigt”
Ja, som vi alla vet råder en ekvivalensrelation (reflexiv, symmetrisk och transitiv) mellan ungdomar och problem. Hur ska vi nu få kartan och terrängen att stämma överens igen?

Ingen lett valuta på latsidan

De där letterna tror tydligen att de är märkvärdiga. Lats, deras pengar, är världens fjärde dyraste valuta (1 lat = 1,45 €). Så medelmånadslönen är sisådär 400. Och skulle nu Kuwait, Bahrain, Oman et consortes få tummen ur med sin monetära union skulle laten kanske bli världens allra dyraste.
Det inses lätt att ett litet pluttland ska ha en liten pluttvaluta. Allt annat vore rent löjeväckande!

Partille Particle

Nyheter från Sveriges vänstra kust: brorsonen har startat ett nytt popband benämnt Partille Particle. Ja, man får vara baserad i en förort till Göteborg för att komma på ett sådant namn. Vad han säkert inte visste är att Per Persson från Partille har utvecklat ett partikelfiltersregenerationssystem. Det måste man nog vara civilingenjör för att känna till. Hr Persson ligger för övriigt inte på latsidan.

Många sätt för en trafikant att inte bli skinnad

Nu till en annan mening av uttrycket ”skinnad”. I Statens bolag på villovägar ser jag att expatriater i Spanien tydligen med Sveriges myndigheters bistånd och goda minne kan fortsätta att köra med sina sverigeregistrerade fordon ad infinitum. Detta måste jag ta upp med min advokat. Jag skulle spara mycket pengar genom att köpa en bil i det gamla hemlandet och köra med den här borta med svenska plåtar. Min advokat har tidigare påstått att det skulle vara förbjudet i lag att göra så. Nu ska han få veta att han lever!
En tänkbar förklaring är väl att det är skillnad på folk och folk. Det ska ju löna sig att vara välbärgad som de flesta expatriater är och lagtillämpningen kan se lite mer genom fingrarna.

Varje resa börjar med ett steg

Inspirerad av entusiaster som Stomrik har jag deponerat 1.000 € på ett depositionskonto under 20 dagar. Depositionsräntan är 2,3263 procent årligen. När depositionen inlöses, kommer jag att få 78 cent i vinst efter skatt. Måhända inte så mycket, men varje resa börjar med ett steg.

Till den som invänder att den årliga penningvärdesförsämringen just nu ligger på fyra procent, vill jag bara säga att han ska återvända till sitt sällskap av tråkmånsar och glädjedödare och låta bli att besvära mig mer.

Folk och fä

Jag var tillbaka i Restsverige nyligen, och hälsade på min kusin Godsägare Johansson i Tråvad. Han arbetar med den kommande Folk- och fämässan, som tar vid där ostmässan slutade. Bland annat skulle en viss östgötsk greve Fågelsparre medverka och visa upp sina rabarberprodukter. Detta hoppas min kusin ska hjälpa till att riva de mentala murar som skiljer väst- från östgötar.

Emellertid inträffade en tragisk incident med en av godsets statare då han skulle lossa sin spannmålstyngda lastbil. Så här skildrades den i Skaraborgaren (namnet till trots en arbetartidning):

När Andersson skulle tömma sin säd, föll lämmen ned och krossade foten.

Min kusin körde personligen in den stackars mannen till Skara centralsjukhus och jag fann det för gott att avbryta min vistelse i förtid.

Kniven på strupen

Häromdagen sökte jag febrilt efter min schweiziska stofilkniv överallt i residenset förgäves. Till slut hittade jag den när jag utmattad satte mig ned för att fundera – den låg helt enkelt i min bakficka, men så djupt nedsjunken att jag inte kände den i stående ställning. Strax därpå försvann den igen, och återigen hittade jag den en tid senare i samma bakficka. Märkligt, jag har ju stoppat saker i bakfickan i alla tider och i den situationen varit varse att något har befunnit sig där. Det är något lurt.

När jag mer noga kände efter i mina nyinköpta jeans (arbetsbyxor) kunde jag konstatera att bakfickorna sitter mycket lägre placerade än vad som är normalt. Därmed befinner sig ditstoppade föremål så långt ned att man inte känner dem förrän man stoppar ned handen eller sätter sig. Inte nog med det – ett par något finare byxor jag köpte strax innan har bakfickorna utförda på samma sätt! Är detta någon slags konspiration? På det här sättet kommer man ju inte att märka att ficktjuvar har varit framme innan det är försent! Avgå Yves Saint-Laurent!