Språksexism

Förr i tiden fanns det många fler könsord i svenskan, då mängder av företeelser var maskulina eller feminina och således kallades ”han” eller ”hon”, liksom i till exempel tyska språken. Emellertid beslöt sig våra fäder för att avköna företeelserna och istället kalla dem för ”den”. Ordklassen ”reale” var uppfunnen och skulle förvirra svenskastudenter inom överskådlig framtid. Inte tycker jag att det var någon förbättring, möjligen om man tagit steget fullt ut och avskaffat maskulinum och femininum helt och hållet och därmed reducerat antalet möjligheter (fast det finns förstås andra sätt att komplicera språket på; tänk bara på finskan).
I vissa andra språk har man hållit fast vid könsorden. Däremot verkar fullständig förvirring råda om vilken företeelse som ska ha vilket kön, eller inget kön alls. Således anser tysktalande solen vara feminin och månen maskulin, medan fransktalande anser precis tvärtom! Svensktalande kunde tydligen inte bestämma sig, månen var maskulin, men solen kunde vara både det ena och det andra!
Förresten, nuförtiden finns det de som kallar båtar för ”hon”, fast det varit ett helt maskulint ord. Vilken röra.