En Alzheimer i tanken

Det är konstigt. Varenda gång jag ska tanka en bil så har jag glömt på vilken sida tanklocket finns, och får stanna bilen vid bensinstationsinfarten för att gå ut och ta reda på hur det förhåller sig. Till slut har jag emellertid lärt mig att Saaben har tanklocket till höger.

Arrogant fekal kommunikation

Ja, ovanstående uttryck i ilsket röd färg inledde den svenska Nationalencyklopedins omgjorda webplats när jag sökte upp den idag. Nog hajar man till lite. Men vid vidare läsning inser man att det inte är fråga om någon sammanhängande text utan om slumpvis grupperade ord som ingår i encyklopedin. Själv klarar jag mig bra med min miniupplaga av Nordisk Familjebok som jag ärvde av morfar. Emellertid är jag så modern att jag abonnerar på Nationalencyklopedins online-upplaga som har fördelen att uppdateras emellanåt. Att köpa den i bokform med 180 000 uppslagsord kostar 6.995 kr eller 15.984 kr i halvfranskt band.

Däremot är det hög tid att rekvirera Uppslagsverket Finland, som är i ett behändigare format, bara innehåller 12 300 uppslagsord och endast kostar 425 €. Den matematiskt sinnade läsaren kanske invänder att den kostar tio gånger mer per ord än förutnämnda bok, men än sedan? Vi finlandssvenskar är ju välbeställda. Dessutom brister ”cykeln” betänkligt i sin bevakning av den östra rikshalvan.

Den retrogardistiske kylskåpsassistent Mattsson

Retrogardismen är visst på modet inom kylskåpstekniken.
I mitt tidigare residens hade jag ett sammanbyggt kyl- och frysskåp. Frysskåp måste som bekant för hederliga medborgare ibland avfrostas, vilket görs genom att man stänger av detsamma, öppnar luckan, sätter dit ett uppsamlingskärl och låter stå en lämplig tidsperiod. Man stängde av frysskåpet genom att slå av dess insides monterade strömbrytare.
I mitt nuvarande residens disponerar jag ett förmodligen betydligt nyare kyl- och frysskåp av ett känt tyskt märke. Nu var det dags för avfrostning, då det för en gångs skull var tomt. Så jag tog ur alla lådor, bara för att inte alls finna någon strömbrytare. Kan någon ha kommit på idén att placera strömbrytaren i kylskåpsdelen? Tja, där inne fanns ett vridreglage märkt med siffror från 0 och uppåt, samt en vippknapp som visade en brandgul färg i dess ena läge. Kunde något av dessa reglage tänkas påverka frysskåpsdriften, och i så fal på vad sätt?
Som tur är har den tidigare residenten lämnat vitvarudokumentation efter sig, inklusive för kyl- och frysskåpet. I bruksanvisningen kan man läsa att den delvis brandgula knappen används för att kylskåpet ska fungera om rumstemperaturen skulle understiga +12 °C. Ja, herregud… Vidare avfrostar man ”frysfacket” genom att ”Dra ut stickkontakten ur vägguttaget”. Herregud igen… är kyl- och frysskåpet en otymplig pjäs, särskilt när det är fullt, och för att komma åt väggutaget behöver man flytta på skåpet, vilket jag inte är man att klara på egen hand. Ska man behöva anlita flyttkarlar för att avfrosta ett kylskåp?
Nå, man är ju inte civilingenjör för inte. Civilingenjörer är duktiga på att tänka i flera led (förutom de som konstruerar kylskåp tydligen). Genom att systematiskt avlägsna propparna ur proppsäkringsskåpet kunde jag lokalisera den som ledde till kyl- och frysskåpet och stänga av det med denna. Nu hoppas jag bara att matvarorna i kylskåpet inte blir otjänliga som människoföda. Det går ju inte att hålla kylskåpet i drift medan frysskåpet är avstängt.
Detta är verkligen ett utmärkt exempel på ingenjörsteknisk retrogardism. Förmodligen var de första kyl- och frysskåpen i världen också utförda så att de slogs på och av medelst stickkontakt, och nu är vi där igen. Den av Åke Holmberg uttänkte kylskåpsassistent Mattsson kunde inte ha gjort saken värre.

Kommunalval

Jaha, idag är det kommunalval i hela landet, förutom i de självstyrande regionerna, som i självstyrelsens anda förlagt kommunalvalen till ett annat år. Ingen aning om detta? Tja, i och för sig är det väl ingen normalt funtad människa som bryr sig det minsta om de allmänna val som sker i andra länder.
Tidningarna är fyllda med presentationer av kandidater, vilket ger valet en personlig prägel som man inte riktigt är van vid i den andra rikshalvan. Här kan man, om man bor i Helsingfors, till och med rösta på en kandidat som företräder ”svensk höger”. Det ni!

Part per miljon 2

Som jag berörde i ett tidigare inlägg så börjar det bli dags att tänka på pensionen. Kommer ni ihåg när PPM-systemet lanserades? Om man inte valde något så placerades pengarna i Premiesparfonden, vilket man ju trodde skulle vara en säker och förståndig förvaltning av ens kommande pension. Sedan dess har jag ägnat ett förstrött intresse åt utvecklingen, speciellt som alla inblandade försäkrar att den ska gå åt rätt håll på sikt, bara nu man inte går i pension på kortare sikt. Nå, en andel i nämnda fond kostade 100 kr år 2000. När jag skrev förra inlägget hade den ett värde på 95,74 kr. När detta skrivs har den värdet 70,17 kr. Den matematiskt intresserade läsaren kan lätt extrapolera värdet fram till sin pension.
Till yttermera visso genomförde Premiesparfonden, med PPM-systemets vanliga känsla för tendenser på kapitalmarknaderna, i maj 2007 en omfördelning till högre risknivå, det vill säga man förlorar ännu mer i dåliga tider. Vid samma tid nådde fonden sitt hittills högsta värde, omkring 115 kr. Sedan började det gå utför.
Således, den 17 juli 2008 (ett år försent) flyttade jag mitt och fru civilingenjörskans återstående kapital till andra fonder. Tyvärr har jag inte varit mycket mer lyckosam än våra förtroendevalda hittills, då kapitalet sjunkit med ytterligare 21 procent, fast hade jag låtit kapitalet vara kvar hade det sjunkit med 27 procent, så det kunde ha varit värre.
Vad gäller fru civilingenjörskans kapital antog jag en betydligt mer defensiv hållning och satte detsamma i korta räntefonder, varav vissa i Finland. Det har nu ökat med 4 procent. Tyvärr är ökningen högst beskedlig räknat i den gemensamma valutan som vi ju använder här borta, eller rentav negativ. Kanske jag borde bli ännu defensivare.

Karburatorsprit

När jag gick till den annars ytterst hedervärda bensintappen för att köpa en flaska karburatorsprit inför vintern, så fick jag en flaska ”Antifrysmedel för bensinmotorer” (fi. ”Jäänesto start bensiini”). Uppenbarligen någon sorts surrogatprodukt, innehåller 99 % 2-propanol och är livsfarlig att handskas med står det på den. Jag ska testa den när det har blivit kallare.
Billig är den inte heller, det är nämligen som så att ”Accis på motorbensin bör sålunda betalas på bränsle som utlämnats för ottomotorer, till exempel motorpetroleum, karburatorsprit…”, har finansministeriet slagit fast. (”Bör” innebär ett obligatorium i den östra rikshalvan, om någon undrar).
Spriten verkar, att döma av websökningar, i stor utsträckning användas för att skrupelfria fordonsägare ska slippa igenom myndigheternas kontroller trots att deras fordon bolmar ut mängder av obehagliga kolföreningar, men sådant taskspel ägnar jag mig självklart inte åt. En del använder den även för att göra ren karburatorn med tillbehör, och tydligen duger den även som råvara till drickesprit för den snåle. För slutomdömet kan jag för en gångs skull referera till Aftonbladet, som fastslår att det inte är så att det inte finns någon anledning att hälla K-sprit i tanken.

Plastmodeller Bismarck

Se där vilka trevliga sökord folk använder. Faktiskt byggde jag en gång en plastmodell (så modern är jag) av Bismarck, med motor och styrinrättning. Dess undermåliga kvalitet var emellertid en besvikelse, den nöjde sig med att driva omkring utan kontroll i simbassängen. Fast när man tänker på det så är det ju historiskt korrekt.
Som jag tidigare berört var ju tredje rikets krigsmateriel designmässigt överlägsen fiendens, vilket förklarar att jag dessutom byggde mindre plastmodeller av systerskeppet Tirpitz, Scharnhorst och en motortorpedbåt. Samtliga förstördes senare av energiska brorsöner.

Ny bil under 10.000-lappen

För den som i likhet med grefve Fågelsparre tänker köpa en ny bil, vilket givetvis aldrig skulle falla mig in eftersom bilutvecklingen ju har gått snett, så har Hufvudstadsbladet skapat en lista över försäljningspriser med anledning av den genomförda skatteändringen här i landet. Utländska läsare torde hålla i minnet att personbilar beskattas med skatt och mervärdesskatt på skatten, tillsammans omkring trettio procent. Vidare är informationen nu ett år gammal, men gammal är äldst som man brukar säga.
Den tålmodige kan vid genomläsning av tabellerna konstatera att tvenne personbilsmodeller är till salu under 10.000 €, nämligen:

• Citroën C2 1,1 l noir, 9.506,85 €
• Peugeot Trendy Plus 1.0 3-OV, 9.922,01 €

Den ekonomiskt sinnade bör alltså köpa franskt nu igen, trots att 2 CV gått till historien. Detta torde väcka viss förvåning hos den erfarne bilköparen. Var har alla Datsun, VAZ, DAF, Toyota och andra billighetsmärken tagit vägen? Har allmogen blivit så välbeställd att de numera insisterar på att köpa märkesvaror? Har ett paradigmskifte skett? Vad tror ni?

Vad gör folk med sina dagstidningar?

Massor av dagstidningar trycks, delas ut och säljs i detaljhandeln varje dag. Uppenbarligen köper folk tidningarna, men vad gör de egentligen med dem? Till exempel, jag brukar läsa dagstidningen på väg till och från arbetet (om jag inte måste hålla i ratten), men sällan ser man någon annan läsa någonting annat än de gratistidningar som delas ut i städerna. Samma sak i fikarummet på arbetsplatsen, om det till äventyrs finns någon tidning tillgänglig kanske någon bläddrar förstrött genom bilderna. Själv har jag upphört att ta med mig tidningen till fikarummet, för man vill ju inte verka avvikande. Bibliotekens tidningsrum, särskilt i Göteborg stadsbibliotek, är väl nästan de enda ställen där man kan se folk läsa dagstidningar. Och om man försöker föra något på tal som stod i tidningen så får man till att börja med göra en resumé.
Så fort jag kommer till en ny ort så går jag och köper lokaltidningen. Den ger ju som bekant en utmärkt beskrivning av vad som tilldrar sig på orten, icke minst annonssidorna. Om det nu är möjligt, eftersom de flesta handlare endast har ett lager av någon rikstäckande (eller utländsk) kvällstidning.
Så, uppenbarligen är det en liten elit som faktiskt läser dagstidningarna. Men vad gör alla andra med dem?

Nokianen 5

Jaha, då har jag köpt en post med aktier i Nokian Renkaat, det som är kvar av det riktiga Nokia som tillverkar däck. På detta sätt räknar jag med att få tillbaka kostnaden för inköp av nya däck, och givetvis rabatt. De (aktierna) kostade 12,99 € styck och har redan gått upp till 13,28 €. När de har gått upp ordentligt säljer jag dem med vinst. Under tiden kan jag inkassera dividenderna på 50 cent om året och en god middag på bolagsstämman.
Förresten, nog är det under all kritik att man inte längre får något aktiebrev, fast det kallas ”värdepapper”. Istället ska man lita på att datamaskinerna håller ordning på ens investeringar. Ja, man är född alldeles för sent.