Musikaliskt mellanspel: Kopernikus och hans renässansdamer

Jag har börjat studera astronomi igen, tillsammans med fyra andra entusiaster. Astronomi har högsäsong, åtminstone så länge molnen håller sig borta. Stadens optikhandlare har förutspått att han kommer att få in en ny leverans av teleskop nästa vecka, och då ska jag rekvirera ett till groggverandan, som utgör en relativt bra utsiktspunkt jämfört med det ljusförorenade Majorna.

Astronomi ligger kanske i luften: idag fick jag inbetalningskortet från astronomisällskapet och läser att nästa år inträffar astronomiåret. Även sånger skrivs om astronomer och fysik. Inte dåligt att balansera en hök på handsken samtidigt som man spelar guitarr förresten!

Einstein was not a handsome fellow
nobody ever called him Al
he had a long moustache to pull on
it was yellow
I don’t believe he ever had a girl
one thing he missed out in his theory
of time and space and relativity
is something that makes it very clear he
was never gonna score like you and me
he didn’t know about

quark strangeness and charm

I had a dangerous liason
to be found out would have been a disgrace
we had to rendezvous some days on
the corner of an undiscovered place
we got sick of chat chat chatter
and the look upon everybody’s face
But all that does not not anti-matter
now we found ourselves a black hole in space
and we’re talking about

quark enessgnarts and charm

Copernicus had those renaissance ladies
crazy about his telescope
and Galileo had a name that made his
reputation higher than his hope
did none of those astronomers discover
while they were staring out into the dark
that what a lady looks for in her lover
is charm strangeness and quark

Kris

Den enda kris som dagens ungdom känner till är väl Kristofferson. Själv är jag, som inte är född igår, ytterst krismedveten och beredd att bli ruinerad vilket ögonblick som helst.
Förra hösten befann jag mig mellan Scylla och Charybdis inför ett radikalt skifte i tillvaron. Tre stora frågetecken tornade upp sig:

1. Skulle jag verkligen våga satsa på den krisdrabbade finansindustrin och snart riskera att stå på bar backe?
2. Vore det inte bättre att satsa på att åter arbeta inom en trygg och säker industri, såsom den västsvenska fordonsindustrin, inom vilken jag har en del av min ingenjörsbakgrund?
3. Men, med tanke på hur kort den senaste högkonjunkturen varit, åtminstone vad gäller tillgång på arbetstillfällen, borde inte finanskrisen snabbt ebba ut och industrin ta fart igen?

Jag har aldrig varit speciellt begåvad på att förutse framtiden, och hittills har jag haft fel vad gäller alla tre punkterna. Hoppas nu att jag fortsätter att ha fel vad gäller punkt 1.

Kallt om tårna

Vinter och snö är det ute. Men inne märks det knappast.
Det påminner mig om småskolan, där man av någon anledning beordrades att lämna byggnaden varje rast, det vill säga tre gånger om dagen. Jag var inte van vid att vistas utomhus och dessutom fanns det i allmänhet ingen lärare på skolgården som gav order om vad man skulle göra. Inomhus kunde jag åtminstone sysselsätta mig med böcker, pennor, papper och dylikt. Men vid utomhusvistelsen brukade jag ofta gå och ställa mig någonstans och vänta på att få gå in igen.
En dag beklagade jag mig inför mina föräldrar därför att jag brukade frysa om tårna vintertid. De svarade att ”det beror på att du inte rör på dem”. Därefter prövade jag många gånger att röra oavbrutet på tårna medan jag stod på skolgården, men det hjälpte aldrig.
Problemet löste sig av sig själv när man började sjunde klass och fick stanna inomhus nästan hur mycket man ville.

Näsvisan

När jag var rätt ung, så visades på TV en serie om Pinocchio, det näsvisa barnet. Jag såg nog allting, även om jag retade mig på att TV inte visade Disneys version i stället. Ja, suck, men man mognar med åren. Min bror förstörde dessutom i sedvanlig ordning stämningen genom att beordra mig att ropa på honom när fen (Gina Lollobrigida) visade sig.
Men något som fastnade var musiken av Fiorenzo Carpi. Mig veterligt finns inte filmen till salu utom i tvivelaktigt skick och format på andrahandsmarknaden, men ett exempel finns här.

Medborgarskapstestet

I Tyskland testar man folk innan de kan uppnå medborgerliga rättigheter. Det kallas Einbürgerungstest. Lite som en borgerlig konfirmation tydligen.
Det verkar inte så svårt, jag fick 31 rätt av 33 möjliga. Men vad gör man med de som inte klarar testet? Får de inte rösta och sådant?

Gamla döda kor

En gång i tiden, i unga år, fick jag syn på ett paket ”Absolut Rent” animaliskt matfett i affären. Det är mera känt som ister tror jag. På den tiden var jag inte en fullt utbildad stofil, utan kunde ibland pröva på nyheter. Således köpte jag hem ett paket.
Därpå skulle jag laga mat med en kamrat. När jag plockade fram paketet ”Absolut rent” reagerade han med den sällan skådad upprördhet: ”Vet du vad det kommer ifrån?! Gamla döda kor! Tror du jag ska äta sånt!?” och så vidare. Ändå var kamraten inte vegetarian eller renlevnadsman eller något sådant. Ja, det blev till att finna en Ersatzprodukt för matlagningen.
”Absolut rent” verkar inte ha blivit någon kommersiell succé. Det försvann snart och jag har inte sett det på många år, så problemet är så sett löst. Frågan är nu vad man ska göra med alla gamla döda kor?

Musikaliskt mellanspel – Vorsicht!

Min gamle vän skivbolagsdirektören skickar ännu över fonogram som han tycker jag borde lyssna på. Den jag fick nu senast var väl bland de mest öronbedövande hittills, men budskapet är det inget fel på. Man måste se upp med alla konstigheter som finns i maten!

Iß nichts von dem Fisch,
er bringt Quecksilber auf den Tisch.
Vorsicht mit der verstrahlten Butter
freß lieber gleich das Hundefutter!
Finger weg von diesem Ei
und vom hormonverseuchten Kinderbrei!
Beiß nicht einfach in das Brot!
Insektizide, Krebs und Tod!
Vorsicht! Diese Ampel zeigt rot!
Vorsicht! Hier lauert der Tod!

Nimm nichts vom Verkäufer im weißen Kittel!
Hinterm Rücken versteckt er Konservierungsmittel!
Oma, laß das Erdbeerpflücken,
Plutonium ist voller Tücken!
Vorsicht! Da sind Salmonellen im Eis!
Vorsicht! Fettig und heiß!

Dir droht Herzinfarkt und Raucherbein,
sei schlau und laß das Atmen sein!
Such Schutz vor Sonne und Ozon,
und laß dich nicht von Aids bedrohen!
Versteck dich im Gesamtkondom!
Vorsicht! Diese Ampel zeigt rot!
Vorsicht! Hier lauert der Tod!

Nicht auch noch das Wasser trinken!
Riechst du nicht, wie die Fäkalien stinken?
Jetzt darfst du noch mal mit dem Handtuch winken,
um danach bis zum Kopf in der Scheiße zu versinken.
Vorsicht! Diese Ampel zeigt rot!
Vorsicht! Hier lauert der Tod!

Är språkbarriären svåröverstiglig, rekommenderar jag att vända sig till en auktoriserad översättningsbyrå, eller i värsta fall till Google Translate.

Från hönshus till Tavastehus

(Rubriken är resultatet av en osedvanligt långsökt inspiration från Gubben vid Rämen)
Igår föll den första snön (Fatman: jag menar denna vinters första snö!) i staden, och jag har låtit montera vinterdäck på Saaben. Jag fick fyra stycken inte alltför slitna dubbdäck på köpet när jag köpte den i somras, och de har legat i källaren sedan dess. Jag lastade in dem igår, men det underliga är att jag bestämt hade för mig att alla fyra hjulen befann sig i bagageutrymmet vid leverans, men hur jag än stuvade kunde jag inte få in mer än tre. En del är visst mer begåvade på stuvning än andra. Jag fick lägga in det fjärde hjulet i kupén till min dotters förundran.
För att få tag i en däckverkstad slog jag i telefonkatalogens yrkesregister och letade upp en som föreföll vederhäftig. Emellertid saknades en karta eller annan vägbeskrivning. Således ringde jag i förväg för att beställa tid och samtidigt ta reda på hur man kom till platsen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag snurrade omkring på lantliga småvägar i stadens omgivningar ganska länge medan mörkret tilltog på jakt efter något som liknade en verkstad med en illuminerad skylt med firmanamnet utanför. Till slut fick jag ta fram min yuppienalle och ringa till verkstaden igen: ”ja, du kör tillbaka, och så ser du tre hus på vänster hand och ett ensamt hus ute på en åker på höger hand, med en stor öppen port…”. Då hittade jag rätt till slut. Byggnaden kunde förstås lika gärna ha varit ett hönshus som en däckverkstad, och någon skylt med firmanamn såg jag inte till förrän jag väl kommit in i byggnaden. Däck fanns det i alla fall gott om, samt domkraft och tryckluft.
Så nu är man vinterutrustad och kan köra ända till Tavastehus om andan faller på!

Stenålders, jag?

Det verkar nästan ha blivit fashionabelt att vara ”stenålders” nuförtiden; det var faktiskt ett bra tag sedan jag kallades ”stenålders” såsom förolämpning. Till och med min brorson har övergått till andra invektiv.
Men jag höjde på ögonbrynen en aning när en av min arbetsplats yngsta förmågor föreslog mig att pröva på ”stenåldersmat”. Jag insåg snart att den unga damen inte hade för avsikt att fälla en tyken anmärkning om min ålder, utan fullt seriöst menade att jag borde äta som på stenåldern. Ingen mer mjölkchoklad med ost- och kaviarmacka alltså.
Jag förhöll mig skeptisk, särskilt som hon inte kunde ge vettiga svar på mina frågor om medellivslängd, medelkroppslängd o dyl på stenåldern. Den inträffade ju som bekant under förhistorisk tid, och därför saknar vi mestadels skriftliga källor såsom matrecept.
Ja, snart kommer de väl och föreslår att man ska gå i stenålderskläder också, som en annan Fred Flinta.

Ingen utländsk valuta åt utlänningar!

Att den gemensamma valutan kommer att bryta samman har vi ju förutspått i snart tio år nu, men under tiden måste vi använda den här i den östra rikshalvan. Således, under ett besök i Stockholm lokaliserade jag en duomonetär bankomat, där man utlovades att både kunna ta ut pengar i den lokala och den gemensamma valutan. Jag plockade alltså fram mitt finska kreditkort, stoppade in det i maskinen, bara för att presenteras för en mängd röda kryss över bildskärmen och meddelandet ”ditt kort kan ej användas för uttag av utländsk valuta”, alltså fick jag endast möjlighet att ta ut kronor. Jag prövade därpå mitt andra finska kreditkort, utgivet av ett annat kreditföretag, och fick samma besked där. För att jämföra stoppade jag därpå in mitt svenska kreditkort, och först då visades inga röda kryss och jag tilläts kreditera mitt bankkonto med valfri valuta.
Jag fick alltså vänta med mina kontantuttag till rätt sida av gränsen. Tillvaron har sina mysterier.