Kemiska Winberg

Enligt dagspressen kommer det in mängder av förbjudna miljöförstörande bekämpningsmedel i landet, eftersom vissa finländare plägar bege sig till Restsverige för att göra sina inköp. Dessa har bibringats del felaktiga uppfattningen att den svenska miljölagstiftningen skulle vara lika sträng som den finska, och därmed skulle endast miljövänliga preparat försäljas i därstädes belägna affärer. Tyvärr förhåller det sig inte alls så, och vi kan inte göra mycket åt den strida ström av farliga gifter som väller in från andra sidan havet.
Det är dags för restsvenskarna att vakna upp och kräva den ansvariga jordbruksministerns Margareta ”Kemiska” Winberg huvud på ett fat, eller åtminstone hennes avgång!

Feltandborste

Som civilingenjör bör man ju uppskatta ny teknik, så för cirka tio år sedan gick jag och köpte en eltandborsta av ett vederhäftigt (trodde jag) tyskt märke. Efter blott några år upphörde den att fungera. Således köpte jag ännu en, och gissa vad som hänt på sistone? Intern glappkontakt. Den startar och stoppar när den själv vill, vid de mest befängda tillfällen. Dessutom köpte jag en (märkeslös) åt min dotter, och även den har upphört att fungera, mött sin skapare, eller vilken emfatisk omskrivning man nu föredrar.
Så vad ska jag göra nu? Envisas? Kanske köpa ett annat märke? Tyvärr verkar detta märke ha monopolpriviligier på marknaden. Under tiden använder jag en gammal hederlig manuell tandborste.

Almanacksåteranvändning

Almanackor är ju som bekant ytterst förutsägbara, bara inte politiker går in och mixtrar med dem. Almanacksmixtrande borde utlösa protester från alla dessa fåniga proteströrelser som protesterar mot bagateller, ta till exempel den kommande tidsförskjutningen.
Nå, på väggen hänger Svenska Järnvägsalmanackan 1981, som ju visar datumen med samma veckodagar som för innevarande år. På bilden syns ”Urshults station med tåget (Y01t) från Ryd till Kvarnamåla. Levande kycklingar lastas. Foto 64-03-25 Björn Öman”. Till yttermera visso står en hjuling parkerad på spåret framför rälsbussen.
På den tiden var det ju roligt att åka tåg!

Dumskallarnas sammansvärjning, del 7

Här har man i alla år trott att Restsverige skulle vara på hugget med internationella standarder. Oaktat stofila principer så får man ju medge att det är praktiskt att en meter är lika lång i olika länder.
Emellertid köpte jag i fredags för första gången en pärm i den lokala bokhandeln för att ordna mina finskakurspapper (”Pärm” har ju på franska den pertinenta benämningen ”classeur”). När jag väl slagit hål i alla papper med mitt från det gamla landet medförda hålslag kunde jag konstatera att hålen inte passade pärmen!
Efter lite efterforskningar kan man konstatera att enligt den internationella standarden ISO 838 så ska det finnas två hål med 80 millimeters avstånd. Enligt svensk standard ska det däremot finnas fyra hål med avstånden 21, 70 och 21 millimeter. Denna standard har varit i kraft sedan 1890-talet. Och slutligen ”I Sverige har man ansett att det skulle bli för dyrt att anpassa sig till den internationella standarden”.
Så det ser ut som om man får gå och köpa sig ett nytt hålslag. Här i Finland följer man ju den internationella standarden.