I det offentliga rummet

Jag var i det gamla landet häromdagen, på Stockholms centralstation, denna station där man inte ser något som helst tåg inifrån stationshuset. Ingen järnvägsrestaurant värd namnet finns heller, så jag intog en enkel måltid, givetvis utan järnvägsutsikt, på ett snabbmatställe vid norra ingången. 29 kr för en kopp kaffe… nog dags att uppdatera indexet.
Som den distingerade herre jag är kunde jag inte undgå att lägga märke till att det nästan inte finns några som helst herrtidningar till salu i kioskerna, inte ens i kamouflagelådor. Säg mig, har man stiftat någon ny lag som hänvisar försäljningen till under disk eller till specialaffärer?

Nötet i ett nötskal

När jag läste Kalle Anka-serier förr i tiden brukade upphetsade seriefigurer utslunga diverse invektiv, som till exempel ”Ditt nöt!”. Eftersom jag endast var bekant med nöt som en hård frukt, där man för omväxlings skull äter kärnan, och som är av genuset reale, tyckte jag ett det borde heta ”Din nöt!”. Det var nära att jag skrev och klagade. Först långt senare förklarade min kusin godsägare Johansson i Tråvad, att det var en kortform av ”nötkreatur” som åsyftades. ”Dum som en ko”, med andra ord.

Fast kanske jag fick rätt iallafall till slut. Min brorson brukar ibland använda uttrycket ”vilka nötter!” som invektiv.

S.K.E.F.

Att vara renässansmänniska är måhända att föredra framför att vara stenålders. Som sådan har jag studerat allehanda ämnen (inom parentes saknar jag numera ett närbeläget universitet; brevinstitut är vad jag får nöja mig med), bland annat spanska. Därvid införskaffade jag en spansk-svensk ordbok, dör förkortningen Q.B.S.P. förekommer, att användas som artighetsfras som avslutning i brev. Förkortningen expanderas till ”que besa sus pies”, d v s ”som kysser Edra fötter”.
Jag prövade denna fras i korrespondens med en redan på den tiden tämligen mogen spanskspråkig dam, men denna var trots sin relativa mognad helt obekant med förkortningen och dess användning. Högst remarkabelt.
Men nog är det ett artigt sätt att avsluta brev på, i konkurrens med ”m.m.s.h.”.

Att skilja sig från toffeldjuren

Bruket av tofflor är något som skiljer os från de flesta djur. Emellertid har mina gamla herrtofflor fallit för åldersstrecket, och emedan Majornas toffelfabrik u.p.a. har fusionerats, utlokaliserats och försvunnit i historiens töcken ser jag mig nödsakad att fråga mina kära läsare om råd för att finna en vederhäftig leverantör (eller som man säger på min arbetsplats, ”sourca”) av herrtofflor. Jag har förstås inte tid att leta själv.
Nå, vad säger ni?

Hän Puhuu

Jaha, då har man läst ytterligare ett kapitel om Nalle Puh, och noga förklarat vad en asterisk heter och vad det används till. Det hedrar hr Milne att han i likhet med frk Jansson skildrar en stor översvämning, och i likhet med denne civilingenjör berör ämnet med de annars förbisedda öst- och västpolerna.