Att skilja sig från toffeldjuren
2011-12-13 8 kommentarer
Bruket av tofflor är något som skiljer os från de flesta djur. Emellertid har mina gamla herrtofflor fallit för åldersstrecket, och emedan Majornas toffelfabrik u.p.a. har fusionerats, utlokaliserats och försvunnit i historiens töcken ser jag mig nödsakad att fråga mina kära läsare om råd för att finna en vederhäftig leverantör (eller som man säger på min arbetsplats, “sourca”) av herrtofflor. Jag har förstås inte tid att leta själv.
Nå, vad säger ni?
Bäste hr civ.-ing!
À propos Eder inledande mening vill jag upp- och helhjärtat instämma, men även bidraga med en försynt kommentar, nämmeligen att vår fyr- och svansförsedde vän hunden emellanåt brukar tofflor. Min übermannschiller Friedrich har i skrivande stund uppätit två och svårt sargat fyra av de tofflor jag haft i min ägo. Har jag nog försökt få honom att förstå det tofflor bör vara på fötterna, icke i munnen, men har detta ännu ej lyckats mig.
Hmmm… kanske hr Fatman har bruk för en murare också?
Mmmmmm….. Herrtofflor!
Tofflor trodde jag hörde till landstingets hjälpmedelscentrals område. Men där ser man. Inte konstigt att jag fryser om fötterna. Jag kan alltså inte bistå i huvudfrågan men tar gärna del av de lösningar på problemet som herr Civilingenjören kommer över. I väntan på dessa får jag fortsätta med mina badskor!
Jag minns en dag i riktigt unga år då jag på föräldrarnas order inköpte just ett par tofflor för inomhusbruk. En vän till mig sade förebrående: “Du ser ut som en gammal gubbe i dom där”.
Tyvärr minns jag inte vilket märke det var.
Nog trodde jag att mina läsare skulle ha s m s “koll” på pertinenta persedlar. Kanske jag får vända mig till Corduroy Magazine.
Skarpsynt ung pojke det där, som redan då såg stofilen i dig.
Toffler trodde jag var en framtidens man? http://en.wikipedia.org/wiki/Alvin_Toffler Där ser man. Trots hans eventuella varande en toffelhjälte gav han samt hanses fru ett av de minst tråkiga föredrag jag någonsin hört. Detta var i krita, på Stockholms Universitet. Själv löser jag enkelt problemet genom att regelbundet låta min skära syster leverera fårskinnsvarianten, vanligen till jul. Rekommenderas! Härnere vid kontinenten bär de ju päls när det regnar, förstås. Allt under tjugo grader plus anses “kallt” så fårskinn kommer väl till pass eftersom jag anpassat mig till södern.
Rollen som toffelhjälte torde vara en av de sista manliga bastionerna, bästa sjöröverska.
Fårskinn må vara stofilt, men har sina risker. En gång i tiden stoppade jag i ett par fårskinnssulor i vinterkängorna, och en dag lade jag märke till att små vita kulor uppträdde på botten. Vid närmare inspektion föreföll dessa härstamma från sagda sulor, och vid ännu närmare inspektion kunde jag fastställa riklig förekomst av ohyra i form av livliga larver. En historia värdig en hr I. Banks.