Dumskallarnas sammansvärjning, del 10

Jag uppmärksammade för något år sedan i samband med min privatekonomiska internrevision att jag hade ett mindre kapital på mitt medlemskonto hos Konsum Väst ek.för. bestående av återbäringar, ackumulerad ränta samt uttagna medlemsandelar. Jag fick då inte mer gjort än att se till att min nya adress registerades, vilket jag har tjänat några kronor på hittills i form av återbärings/rabatt-kuponger som hittat rätt.

Själva kapitalet har jag nu äntligen infordrat, med angivande av mitt bankkonto i Sverige eftersom svenska företag och myndigheter inte begriper sig på det här med internationella penningtransaktioner (se tidigare inlägg i denna serie). Någon banköverföring såg jag emellertid inte till. I stället landade idag en check från Deutsche Bank Aktiengesellschaft i Frankfurt på beloppet, med avdrag på 10 € för bankens avgifter. Jag förutsätts alltså gå till banken och lösa in denna check. Förhoppningsvis slipper jag åtminstone min egen bankavgift eftersom jag arbetar inom finansindustrin.

Det är bara att konstatera att Konsum med entusiasm deltar i Dumskallarnas sammansvärjning.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 9

Jag fick tillbaka en del innehållen skatt från svenska skattemyndigheterna. Som jag tidigare har konstaterat i denna serie så sker utbetalningar från svenska myndigheter och företag medelst utbetalningskort, som endast går att lösa in inom landet, och jag har minsann jobb att sköta och kan inte hålla på att fara iväg till andra sidan havet för att lösa in något utbetalningskort.
Vad gäller skattemyndigheten kan man emellertid anmäla att återbetalningen ska ske till ett bankkonto. Emellertid, ”Det måste även vara ett konto i svensk bank”. Således är jag tvungen att fortsättningsvis inneha ett bankkonto i svensk bank eftersom myndigheten inte klarar av att sända mina pengar utanför det svenska banksystemets gränser. Den finska skatteförvaltningen däremot har inga sådana begränsningar.
Det måste vara måtta på teknisk efterblivenhet. Avgå, skatteministern!

Dumskallarnas sammansvärjning, del 8

Jag fick igår blanketten ”Inkomstdeklaration” från Skatteverket i Restsverige, där man ska kunna se hur mycket preliminärskatt man eventuellt kan tänkas få tillbaka.
Emellertid framgår det något implicit i en fotnot att verket inte klarar av att utföra en korrekt preliminär skatteuträkning eftersom jag lämnade landet under 2008, vilket påverkar grundavdraget. Att hitta korrekt grundavdragsbelopp i verkets labyrinter var inte lätt heller. Hittade man något som verkade korrekt så framgick det snart att det endast gällde mindre besvärliga skattebetalare, dvs de som icke överskrider någon gräns. Nå, rätt belopp förefaller vara 1.100 kr.
Till yttermera visso ingår icke avdrag för hushållsnära tjänster i uträkningen, vilket inte framgår i någon fotnot.
Slutligen framhåller en fotnot på motstående sida att ”Du får med största sannolikhet ditt slutskattebesked i december eftersom du har flyttat från Sverige under 2008″. M a o, det dröjer närmare två år från att jag lät utföra tjänsterna tills att jag får tillbaka avdragsbeloppet för dem. Det är tur att jag har så jag klarar mig ändå.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 7

Här har man i alla år trott att Restsverige skulle vara på hugget med internationella standarder. Oaktat stofila principer så får man ju medge att det är praktiskt att en meter är lika lång i olika länder.
Emellertid köpte jag i fredags för första gången en pärm i den lokala bokhandeln för att ordna mina finskakurspapper (”Pärm” har ju på franska den pertinenta benämningen ”classeur”). När jag väl slagit hål i alla papper med mitt från det gamla landet medförda hålslag kunde jag konstatera att hålen inte passade pärmen!
Efter lite efterforskningar kan man konstatera att enligt den internationella standarden ISO 838 så ska det finnas två hål med 80 millimeters avstånd. Enligt svensk standard ska det däremot finnas fyra hål med avstånden 21, 70 och 21 millimeter. Denna standard har varit i kraft sedan 1890-talet. Och slutligen ”I Sverige har man ansett att det skulle bli för dyrt att anpassa sig till den internationella standarden”.
Så det ser ut som om man får gå och köpa sig ett nytt hålslag. Här i Finland följer man ju den internationella standarden.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 6

Jaha, då har man skickat in blanketter till FPA (Folkpensionsanstalten). ”Är det dags redan?”, kanske läsaren undrar. Nej, det är så att jag och fru civilingenjörskan har varit hos tandläkaren och för att få ersättning för privattandläkararvodet har vi sänt in ansökan om detta till FPA. Anstalten motsvarar närmast försäkringskassorna i Restsverige.
En skillnad finns emellertid. När man uppmanas att sända in handlingar till försäkringskassan får man ofta med ett kuvert, med en snorkig anvisning i stil med ”Glöm ej frimärket. Försäkringskassan löser ej ut ofullständigt frankerad försändelse”. Här får man däremot ett portofritt svarskuvert med texten ”FPA betalar portot” och för säkerhets skull ”Vill avsändaren rekommendera detta brev, bör han betala alla postavgifter”.
Så sammansvärjningen befinner sig för ögonblicket helt och hållet på andra sidan havet.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 5

Den 11 juni hade jag förhoppningen att vi snart skulle få ut de senaste månadernas föräldrapenning, efter att mars månads barnbidrag hade dykt upp. Tyvärr gladde jag mig för tidigt. Den 23 juni ringde jag åter till Försäkringskassan i Haparanda, och påminde om det senaste samtalet tjugo dagar tidigare. Damen svarade att hon inte hade inte hunnitbehandla begäran ännu, varpå hon sade att hon skulle handlägga begäran om det inte var något problem med densamma. Ännu ytterligare åtta dagar senare har inga pengar influtit. Man får väl hoppas att det blir av innan kassan stänger för semester, så man kan få lite guldkant på tillvaron.

Till yttermera visso har nu Sveriges konsulat upphört att utfärda pass och identitetskort. Det skulle bli alldeles för dyrt att förse konsulatet med nödig utrustning. Således får man bege sig till huvudstaden eller till Restsverige för att skaffa sig passhandlingar framöver. Självfallet blir det till att ta tjänstledigt med löneavdrag och betala resan själv för hela familjen.

Jag ringde genast till det svenska utrikesdepartementet för att klaga. Där blev jag avspisad med: ”Herr civilingenjören borde veta bättre än att bosätta sig i Finland, till på köpet utanför huvudstadsregionen. Ingen riktig svensk beter sig på detta sätt. Jag skulle rekommendera herr civilingenjören att bosätta sig i ett av de prioriterade områdena för svensk kolonisation, till exempel den spanska solkusten. Där kan vi utlova full konsulär service, bilprovning, vigslar och allt ni kan tänka er.”.

Jaja, om sex år kan jag söka finskt medborgarskap så kanske det blir slut på eländet.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 4

Ja, utbetalningen från Televerket har blivit liggande, i väntan på att en motsvarande utbetalning till fru civilingenjörskan ska dyka upp. Detta har märkligt nog inte inträffat, trots att vi hade samma sorts abonnemang och avslutade desamma samtidigt. Hur underliga är Televerkets vägar!

En annan följetong utgörs ju av Försäkringskassans kringkastning. När jag för n:te gången ringer upp dem och köar i tjugo minuter så får jag besked om att man har genomfört en omorganisation. Vi handhas numera inte av unionskontoret i Malmö, utan av det nyinrättade finlandskontoret i Haparanda (kassans synes vara geografistyrd!). Ett par dagar senare rings jag upp av en dam med tornedalsdialekt (tror jag) på haparandakontoret som meddelar att hon just har fått in en låda med papper från Malmö och håller på att sätta sig in i vårt fall. Efter att jag har gått igenom fallet så lovar hon att sända mig några blanketter att fylla i. Dessa anlände med posten endast två arbetsdagar senare, och returnerades ofördröjligen ifyllda till Haparanda (20-gramsbrev härifrån till Sverige frankeras med inrikesporto – hör upp svenska postverket!). Därmed börjar det hända saker: mars månads barnbidrag anländer till fruns svenska bankkonto blott tre arbetsdagar senare! Nu återstår det bara mars, april och maj månads föräldrapenning innan vi börjar bli kvitt. De är effektiva där i Tornedalen. Det måste vara ljusöverskottet?!

Dumskallarnas sammansvärjning, del 3

Nog för att invandrare diskrimineras, men att utvandrare också diskrimineras verkar ingen bry sig om. Var är Aftonbladet när det behövs om man får fråga?
Nu har jag för fjärde gången fått mig tillsänt ett postgiroutbetalningskort, denna gång från Televerket, på summan 27 kronor som ska återbetalas av det abonnemang som upphörde i mars månad. Självfallet kan jag inte lösa ut denna utbetalning utanför Restsveriges gränser. Nu kommer jag att få ringa till Televerket (och vem betalar samtalet?) och man kommer att ge mig följande alternativ:

1. Åk till Sverige och lös in kortet
2. Skicka oss kortet (och vem betalar portot?) och ge oss ett bankkontonummer dit vi kan skicka pengarna om några veckor eller så
3. Vänta två månader tills kortets giltighetstid utlöpt och ge oss ett bankkontonummer dit vi kan skicka pengarna om några veckor eller så

Till saken hör att jag ännu har en e-fakturatjänst för Televerket ansluten till mitt gamla bankkonto, med vilket de enkelt skulle ha kunnat skicka en debetfaktura, för att förenkla livet för oss utvandrare. Men ska det diskrimineras så ska det.

Att Televerket är aktivt även i detta land, under namnet Telerasonia, är i sig anledning till en hel artikel. Det förhåller sig nämligen så att detta förhållande ur abonnentsynpunkt är helt opakt (intransparent), så att det spelar ingen som helst roll att jag är gammal abonnent hos dem. I stället ska jag säga upp mitt gamla abonnemang och teckna ett nytt, och till på köpet betala dubbel avgift till samma televerk under den tre månader långa uppsägningstiden. Tydligare kan det inte visas att globaliseringskosmopolitismen är till för samhällets toppskikt, i detta fall Televerkets ägare, och inte på minsta sätt gagnar vanligt folk.

Dumskallarnas sammansvärjning, del 2

Som den altruistiske person och hedersmedborgare jag är, har jag lämnat mitt (A Rh-) blod i alla år, med undantag för de perioder jag utsatt mig för äventyrligheter och malariasmittorisk. Men nu är det slut med blodgivningen, åtminstone temporärt. På mottagningen förklarade man för mig att min avsaknad av finska legitimationshandlingar gör mig omöjlig som givare, ”men välkommen tillbaka när han uppfyller våra krav”. Att jag är unionsmedborgare spelar ingen roll, jag kan vifta med mitt nationella identitetskort hur mycket som helst inför byråkratens kalla anlete. Ja, det är i alla fall inte mitt fel om någon avlider av blodbrist inom kort.

Det där med unionsmedborgarskap är uppenbarligen en kosmopolitisk bluff; var är de allunionella personbeteckningarna och identitetskorten? Jag bara frågar!

Dumskallarnas sammansvärjning

Dumskallarnas sammansvärjning har många blivit utsatta för, och nu även jag.

Det är verkligen ingen ände på det trassel man råkar ut för bara för att man råkar flytta över en statsgräns, union eller inte. Till sammansvärjningen sällar sig nu även den bedrövliga penningförmedlaren Paypal (”betalningspolare”). Jag loggar in, börjar ändra på mina uppgifter, men när jag kommer ner till landsraden möts man av ett digitalt hånskratt; landet går inte att ändra. Efter lite sökande får man besked om att när man flyttar till ett annat land så ska man avsluta sitt konto och öppna ett nytt i nästa land. Självfallet måste de båda kontona temporärt existera samtidigt för att jag ska kunna flytta över innestående belopp, vilket innebär att jag måste ändra epostadress och ta bort kreditkort från det gamla kontot med åtföljande epostkorrespondens med fjärrdatorn. Dessutom får jag besked om att kreditkortet inte accepteras av det nya kontot, var god kontakta er bank… Efter en paus accepteras det i alla fall, ingen dator är sämre än att den kan ändra sig, kanske. När detta skrivs har jag nog fått gjort det mesta, och ska fortsätta en annan dag.

Paypal håller till i Luxemburg, men supportpersonalen sitter nog i Indien eller på Månens baksida; nog för att jag är stofil, men jag vet åtminstone vad förkortningarna IBAN och BIC betyder.

Varför använder jag Paypal överhuvudtaget, undrar läsaren? Det förhåller sig som så att flera av mina affärskontakter insisterar på att använda denna betalningsförmedlarimitatör. Som vanligt  har massan ingen smak, vett eller sans.