Jag har tidigare varken kunnat bekräfta eller dementera de rykten som florerat i kvarteret, men nu är det dags att ta bladet från munnen och komma ut ur garderoben: ja, posten som fru civilingenjörska kommer att vara ledig inom kort. Mer information följer när tiden är mogen.

”Utländske män måge ej å Upstads marknad handla eller vandla. Hvar som thet gjör; hafva förbrutit vahran, och böte ther til hundrade daler.” står det i Handels Balk, Finlands uppdaterade lagstiftning. Däremot står det inget om något sådant förbud i Stapelstäder.
Frågan är om jag betraktas som utländsk i denna lags mening. Lagen skrevs ju innan rikssprängningen 1809.

Vi måste skära ned omkostnaderna så jag kallade in en rationaliseringsexpert. Denne föreslog emellertid att företaget skulle rationalisera bort mig, vilket naturligtvis är oacceptabelt, så jag fick anlita en annan expert. Han hittade några andra personer som vi kan avvara så de fick sluta idag. Som tack för lång och trogen tjänst fick de varsitt exemplar av G. Lindes bok ”Lev enklare”, vilken säkert kan visa sig nyttig under den närmaste framtiden.

Nu när vi ska vara lite ekivoka får jag tillstå att jag har drabbats av skavsår på ett högst onämnbart ställe. Doktor Mudd har tyvärr ingen annan lösning än att vänta och lida, så kanske någon läsare har några goda råd förutom avhållsamhet?

Jag skulle söka efter dammsugare men stavade illa som den värsta kung, så jag fick ett helt annat resultat. Det måste vara något sorts ekivokt redskap, fast jag hade snarare förväntat mig att hitta herrsugare i så fall.

Statens Järnvägar i Sverige har numera 14 anställda, varav 9 är tjänstlediga. År 1981 hade de 40 000 anställda. Se där hur man kan slimma en organisation utan att någon märker något! Inte ens socialiseringsnämnden hade kunnat drömma om ett sådan radikal utveckling.

Under civilingenjörsutbildningen lärde man sig att elektricitet är farligt (för att inte tala om elektromagnetiska fält; jag får ännu ont i huvudet så fort jag tänker på elektromagnetisk fältteori). Att man skulle kunna sätta liv i en död kropp genom elektricitet som i oseriös populärlitteratur är dessutom bara båg, det fungerar endast i båglampor.
Emellertid, om nu 230-voltsspänning skulle vara så farligt att endast behöriga installatörer får mixtra med dylika installationer, varför använder inte självspillingar de allestädes närvarande kablarna för att ända sina miserabla liv, som man gjorde med äldre tiders gasspisar? Det luktar konspiration lång väg.

Mina civilingenjörskollegor brukar säga ”fruntimmer är som bilar, man byter ut dem vart tionde år, höhö!”.
Jag brukar då invända och säga att ”fruntimmer är som bilar, de ska vara lika gamla!”.
Emellertid har jag fått problem eftersom det har framkommit att jag inte lever som jag lär. Min bruksbil är som bekant en Saab av 1989 års modell. För att behålla min trovärdighet ser jag mig nu tvungen att skiljas från densamma och byta ut den mot en äldre modell.

”I Helsingfors har vintagetrenden slagit ut i full blom” skriver HBL idag över ett helt uppslag. Så fortsätter det med bl a skomakeriet Blue Suede Shoes, ”På den tiden gjorde man saker som håller. Min gamla radio är gjord på 50-talet”. I en fotnot framgår det att mässan ”Helsinki Vintage” ordnas i Kabelfabriken på söndag.
Så man börjar bli trendig?!
Är kaptenstofilredaktionen underrättad? Här finns uppenbarligen en viss tillväxtpotential!

Med tanke på vad rakbladen kostar nuförtiden, trots deras urusla kvalitet, kanske det borde vara lönsamt att investera i en sån där modern rakapparat. Kanske läsarna har några tips?
Jag noterar att Braun och Philips leder bottenprisligan, vilket inte alls förvånar mig med tanke på deras elektriska produkters bedrövliga kvalitet vilken jag har kunnat konstatera åtskilliga gånger under mitt långa liv.