Ätande

Jaha, då har man varit på semester igen. Det är alltid spännande att besöka ett annat landskap och lära känna dess seder och bruk. Som vanligt rörde jag mig i Bergslagen. TIll att börja med Grängesberg där jag besökte järnvägsmuseet (”kaffebryggaren är trasig”), ett riktigt trevligt kondis, och så förstås centralstationen. Personvagnarna har målats i autentiska TGOJ-färger men tyvärr har man inte återställt den speciella TGOJ-inredningen.

Därpå fortsatte vi till Lesjöfors för att besöka bruksmuseet. Jag ber att få återkomma med bilder.

Nästa dag via Vansbro och värdshuset Flottaren, vilket namnet till trots inte är särskilt flott, förutom flottyren. Så längs Västerdalälven där man fick trängas med en mängd cykeltransportörer. Dessa upphörde vid Sälen och färden gick vidare över vattendelaren till Särna och till Idre där jag kunde passa på att ge lektioner i historia, geografi, biologi och samhällskunskap. (Inom parentes sagt förstår jag inte varför staten lät samerna komma tillbaka till Idre efter deportationen. Man måste ju respektera tidigare politiska beslut och inte hatta fram och tillbaka på detta sätt.)

Så var det dags för återtåg, nu via Österdalälven via Särna och Älvdalen. Det verkar som om det alltid är festival och fullt med folk när jag kommer dit, men vi kunde besöka Hagströmsmuseet, samt konstatera att Domus har tagit ned skylten och bytt till något modernt namn. Genom Mora gick det ytterst långsamt på grund av någon festival. Nå, så småningom kom vi till Sollerön och därpå via Dalarna hemåt. Naturligtvis med besök på Falu gruva och den i Rumpdalarna belägna Restaurant Hetsäter.

Det skulle förstås behövas ett festivalundvikarnavigeringshjälpmedel så man kan lägga upp resan med tanke på att slippa trängas med kreti och pleti.