I österled II

Efter nedanstående uppvärmning är det dags att dra i österled på allvar. Jag skämtar inte! Den mest akuta konsekvensen blir min frånvaro under en övergångstid; internätleverantörer plägar som bekant att draga benen efter sig å det grövsta när man önskar abonnera å deras tjänster. Andra konskevenser är att min serie ”I Kapten Stofils fotspår” kommer att upphöra, eller åtminstone bli mer sällsynt publicerad.

En gång hade jag en stor bok, betitlad ”I österled”, med omslaget föreställande en vinterskrudad soldat men bössa över axeln som med bister min blickar mot höger. Den har tyvärr förkommit, annars kunde jag ha använt omslaget som illustration.

Bror Lustigs ord på vägen

Victor Lustig, mannen som sålde Eiffeltornet, satte upp tio regler för den framgångsrike svindlaren. Man kan tycka att de utgör goda levnadsregler för socialt kompetenta personer överhuvudtaget:

1. Var en tålmodig lyssnare – det är bättre än att vara slängd i käften.
2. Se aldrig uttråkad ut.
3. Se till att din samtalspartner avslöjar sina politiska åsikter och instäm sedan i dem.
4. Gör likadant ifråga om den andres religiösa åskådning.
5. Gör antydningar i sexuell riktning men följ inte upp dem om inte den andre visar sig tydligt intresserad.
6. Diskutera aldrig sjukdomar, såvida inte motparten ger dig speciell anledning.
7. Snoka aldrig i någon annans privatliv (folk avslöjar ändå allting förr eller senare).
8. Skryt aldrig, men låt din sociala betydelse märkas på ett diskret sätt.
9. Var aldrig slarvig i din klädsel eller utseende.
10. Bli aldrig berusad.

I österled

Jag har varit på resa i österled, fast mest i söderled, nämligen till Köpenhamn. Det gäller att passa på medan staden ligger inom räckhåll.

Resan gick med tåg som vanligt. Man har byggt en bro och tunnel så att vagnarna numera inte färjas över utan tuffar på hela vägen till Kbh H. I och för sig är förbindelsen olämpligt placerad, inte alls där Öresundet är som smalast, utan tåget tar en omväg via Malmö.

Köpenhamn är en välorganiserad stad, till exempel återfinns en mängd hotell intill stationen, i motsats till exempelvis Berlin och Stockholm. Vi valde ett enklare hotell, fem våningar utan hiss. Jag bodde en natt 1987 på detta hotell, och det enda som förändrats är priserna och TV-utbudet.

Något som saknas i Köpenhamn är spårväg, danskarna är ju inte så moderna av sig. Således åker man runt med taxi eller buss för den sparsamme. Vi besökte det hypermoderna planetariet, där man kan se tredimensionella filmer och utställningar med rymdanknytning. Någon direkt planetarieverksamhet förekom emellertid knappast, märkligt nog.

Niels Bohr-institutet finns kvar och ser tämligen alldagligt ut, vilket kanske kan bero på att byggnaderna tidigare tillhörde rikshospitalet.

Återresan blev lite komplicerad, emedan hissen från väntsalen till tågplattformen är under ombyggnad sedan några månader, och resenärer hänvisas till att ta en hiss i andra änden av bangårdsområdet, eller anlita ett stadsbud för att få ned bagaget. Som vanligt var vagnarna i tåget felnumrerade, men genom en kvalificerad ingenjörsmässig gissning hamnade vi ändå i rätt vagn.

De wienska fiken eller den finska viken?

Valet är inte helt lätt, vilket jag berört emellanåt i tidigare inlägg. Nu verkar det bli den finska viken till slut; avgörande är den excessiva sommarhettan som råder söderut, och doktor Mudds rekommendation om klimatombyte och mindre stress, samt ljusföroreningarna.

Gubbslem eller manslem

Det verkar stå i varenda tidning idag att:
Gubbslem utgör ett allt större hot mot badlivet i våra insjöar. Väl på plats tar de över praktiskt taget helt och hållet.
Förra sommaren kom larm om att gubbslem skrämde bort badgäster från sjöar i Blekinge.
Nu varnar forskare för att gubbslem blir allt vanligare runt om i landet.

Ja, jag vill minnas att min systerdotter klagat på ”gubbslem” som uppehåller sig på badstränderna så hon inte vill ”slänga överdelen”. Fast läser man vidare i artikeln framgår att det inte alls rör sig om fruntimmersslang för det motsatta könet utan om en gisselförsedd mikroorganism. Man lär sig något varje dag!

Juvenila delinkventissor

Nu går skam på torra land med skorna på! Här bänkar man sig framför TV-apparaten och tittar på ett drama från Göteborg, och knappt har en minut gått förrän man följer två unga damer, som går ut tillsammans pratande i riktning mot ett par bänkar, och hur beter de sig? Inte nog med att de slår sig ned på varsin bänk fast en bänk skulle ha räckt åt dessa föga breda bakar, dessutom sätter de sig på ryggstöden med skorna på sittytan! Att man skulle behöva uppleva denna mest brorsonaktiga brist på folkvett, hyfs och stil i televisionen i allmänhetens tjänst! Om jag ville se sådant skulle jag bege mig till Stigbergstorget eller någon annan samlingsplats för juvenila delinkventissor.

Eller kanske det hela är gjort enbart med syfte att provocera oss hedervärda medborgare? Fru civilingenjörskan säger: ”ja, ja torkar då alltid av bänken innan jag sätter mig – folk är ju sådana”.

Musikaliskt mellanspel – marschmelodi

I want to be an airborne ranger
I want to live my life in danger
I want to go to Vietnam
I want to kill a yellow man

I want to be an airborne ranger
I want to live my life in danger
I want to go to the Middle East
I want to kill a Jewish priest

Ovanstående käcka marschmelodi sjöngs spontant av några av kontorsflickorna under senaste firmafesten. Den innehöll dock flera verser, vilka har fallit ur minnet, då jag som civil inte är så bekant med militärisk terminologi. Jag har inte lyckats uppbringa någon originaltext heller, och frågar jag kontorsflickorna möts jag bara av ett förläget fnitter, i bästa fall. Har möjligen någon läsare möjlighet att fylla på med de saknade verserna?

De >= 491 haven

Kaptenen doktrinerar sin nya besättning och svarar på frågor:

– ”Säg, vördade kapten, vilka äro de sju haven?”
– ”Bäste matros, det räcker inte med sju hav.”
– ”Men kapten, räcker det då med sju gånger sju hav?”
– ”Nej!”
– ”Sjuttio gånger sju hav då?”
– ”Nej, och förresten är detta ingen matematiklektion!”

Den frågvise matrosen drog slutsatsen, att det måste finnas minst 491 hav. Vilka är det? Själv kan jag räkna upp följande på rak arm:

• Bottenhavet
• Ålands hav
• Trälhavet
• Kaspiska havet
• Döda havet
• Vita havet
• Svarta havet
• Röda havet
• Gula havet
• Adriatiska havet
• Egeiska havet
• Stillhetens hav
• Stilla havet
• Medelhavet
• Neutrinohavet
• Norra ishavet
• Mellersta ishavet
• Fruktbarhetens hav
• Genialitetens hav

De rastlösa

Här vi fira jul med sången och skinkan
Det är inte lika kul för fången i finkan

Brorsonen är lössläppt ur fängelset, en plats som tär på rastlösa naturer, som kriminella ofta är, tror jag. Han berättade att han när han sattes i häkte, fick han dela cell med en delinkvent som häktats tidigare (häktena är ju som bekant överbefolkade), och som var ännu rastlösare. Konversationen gick så här:

– Du, det är skittråkigt att sitta här. Man kryper på väggarna efter en tid.
– Jaså, hur länge har du suttit här då?
– Vänta ska jag räkna… (Cellkamraten börjar räkna de streck han ritat på väggen för att hålla ordning på tiden)
– …tjugotvå, tjugotre… ett till så har jag suttit här i ett dygn!