Den gemensamma valutan – en utopi

Utopier vet alla vart de leder – läs bara Orwell! Liberalerna är ju en rörelse som med sina elitistiska utopier om frihandel, fri migration och fritt allt möjligt ständigt fjärmar sig från det stofila folkdjupet.

Nu börjar den liberala bockfoten sticka fram igen hos det liberala partiet som gjort sitt bästa för att framträda som goda stofiler på sistone. Man tvekar inte att väcka den björn som sover med ett ramaskri från alla landets stofiler från höger till vänster: Dibbuk, Alliansfritt Sverige, Republikens röst i kungariket, Stormklockan, Socialist och bajare och så vidare. Kan man hoppas på ett förslag om folkomröstning om republik också?

Svenska folket har sagt sitt och därmed basta. Hur skulle det se ut om man hade samma valuta i olika länder? Är det inte nog med att gränsskyltar oftast saknas helt och hållet när man korsar en landgräns per järnväg, så man knappt vet i vilket land man befinner sig! Om vi inte säger stopp nu, kommer vi snart att ha samma valuta i hela världen, för att inte tala om universum. Vad skulle då valutaväxlarna leva på?
”Men svenskarna vänjer sig nog”, hör jag min liberale belackare säga, ”de flesta svenskarna i Finland är ju för”. ”HAHA”, säger jag, ”där sköt du dig i foten, min vän! Detta bevisar ju bara min tes, att det är FÖRÄNDRINGEN vi är emot! Svenskarna där borta har ju REDAN den gemensamma valutan, och är därmed MOT att ersätta den med något annat. Glöm ej heller att de aldrig har haft någon krona överhuvudtaget, utan bara marken, och vem bryr sig om den?!”

9 Responses to Den gemensamma valutan – en utopi

  1. Liten Karin says:

    Att skjuta sig själv i bockfoten är väl ändå bättre än att skjuta sig i huvudet för att äntligen få slut på allt struntprat?
    Som den där Durutti jag ständigt tjatar om, för han dog så anarkistiskt, liksom.
    Satte irriterat ned geväret mellan bena i bilen med kolven uppåt huvet och: ”PANG!”
    Splatt.
    Begravningen torde ha varit helt i hans smak.
    Hela Barcelona ville bära kistan som vandrade iväg över de begeistrat gråtande huvudena precis som på en luckad punkkonsert när någon sångare med dåliga tänder dykt ned i publikhavet och där välvilligt fångats opp av massan.
    Durutti-kistan föll ned, liket föll ur men plockades opp igen, och så vandrade den iväg genom folkhavet på nya upptåg.
    Just den kistan nådde aldrig den katolska kyrkogården den dagen (trots allt var Durutti naturligtvis en god katolik) ens med liket i, utan begravdes först dagen därpå, när ju ingen var intresserad längre.

    Så opålitlig är massan, som vi vet.
    Latar sig på bänkar och tänker aldrig efter.
    Gott att detta ordnas uppifrån.

  2. civing says:

    Ett slut värdigt Sjörövar-Jenny kanske? Ja, nog är det synd att man inte kan vara gäst på sin egen begravning.

    Själv har jag aldrig använt ett eldvapen, så jag riskerar inget sådant. Däremot kan jag hantera ett luftgevär. Den något militäriske handledaren peppade ständigt deltagarna med kommentarer som ”just nu ser det ut som om du vispar ägg med pipan” om man inte var tillräckligt stadig på handen. Det kunde behövas, för av någon anledning drog kursen huvudsakligen till sig skolans Beavis och Butthead-aspiranter (en av de senaste tecknade TV-serierna), som, märkligt nog, lämnade mig ifred under kursens gång.

  3. Liten Karin says:

    Ingenjörn kan kanske snart få användning för det där geväret, fast jag ju är beväpnad till tänderna själv förstås…och rätt slängd i samt duktig på att hantera vapen, faktiskt även om en sann Poltergeist vad gäller matlagning och andra tekniska finesser.

    Knappt hade jag erbjudit mina björntjänster med svart ögonlapp och krumsvärd å Herr redaktör Nessles hemsida för att avvärja de mest påflugna, färggrannaste påfågelsherrar vid namn Boberg: VIPS! fick jag genast hembesök, dock ej av den Läsande Polisen…

    Som jag icke är vän till någon Boberg, var det mig ett sant nöje att genast utradera herrn ifråga från mitt skepp.
    Om det nu är en herre, vissa tvivelsmål föreligger härvidlag.
    Han bär inte ens hatt i närvaro av en Dam!

  4. Liten Karin says:

    Med Argusögon läsa vi vår spam, ham, ham…
    The evil Eye is watching you, ho ho!

  5. Faktum är, att Fru Styrkäring är en minst lika god svärdfajterska som övertecknad, här bara som en diskret random remark, och i hallen väntar ovälkomna besökare såväl ett äkta, skarpt ordenssvärd (med lite rostigt blod av okänd härkomst i hörnen, men oroa er inte över effektiviteten…pojkar) tillika fars gamla, utmärkt laddade Walther, och båda käringar är ena hejare på att använda dem.

    Spöklika hälsningar från farfar monarkisten, högt dekorerad WWI krigsveteran, inklusive.

    Mina självvalda vänner är alltid hjärtligt välkomna här.
    Självinbjudna knäckskallar machen sich besser auf Etwas gefasst…

  6. civing says:

    Ja. utanför Göteborg disponera(de)s ju Käringberget av Kustartilleriet, så käringar ska man ha respekt för. Kustartilleriet har demonterats utan någon som helst folkomröstning vilket t o m arbetarepartiets starke man har opponerat sig mot, förgäves. Så Sjörövar-Jenny och tutti quanti kan härja fritt i hamninloppet.

  7. Liten Karin says:

    Men så var det ju inte alls, Ingenjörn!

    I alla fall inte när jag ännu bebodde spökstaden och ofta tog mig en Spårvagn till Havet.
    Redan där möttes jag av utbölingfientliga skyltar om att jag som sådan käring inte hade rätt att vistas ens vid småbåthamnen som uppenbarligen var farligt militäriskt område.
    Kanoner såg jag dock inga. Kanske hade man gömt dem för mig?

    Oaktat det jag var en spion i sommarklänning, shanghajade jag snart sagt vilken skuta som helst och for ut att förbränna anletet på den sydligaste ön jag kunde hitta i arkipelagen. Fysiognomin svällde upp som en knallbrun ballong innan fasaden sprack och man kunde skala av de yttre flagorna av framtidens skära grisetteansikte.

    Men det var aldrig någon som förstod vad som hände, ingen sköt på mig!

    Men när jag gick till båten för att fara hem efter min uppfriskande dag vid havet, hörde jag unga män skratta bakom min rygg: ”Kolla in den bruden, vad hon har bränt sig!” Harhar. Jag vände mig om och tittade efter vem de kunde ha menat, men där fanns inga bruttor värda en anmärkning så jag for hem i den glödande kvällssolen och stoppade trafiken. först när jag vinkade ivrigt med tummen, for bilarna motvilligt vidare hemåt.

    Numera härjar jag mest i hemmet och bränner huden på groggverandan bei Gelegenheit.
    Idag regnar det, och som jag förnimmer en tydlig huvudvärk, har jag inget att invända.

  8. civing says:

    Apropå kommentar 2 ovan, så kanske det var just det faktum jag med vapen i hand gjorde ett respektingivande intryck.

    Käringberget ligger dock inte vid nämnda skyltar utan närmare staden. Numera är utlänningar inte förhindrade att bege sig till arkipelagen, ehuru en väns till mig far, dansk medborgare, en gång blev arresterad där.

    Låter som om frun har träffat på min brorson, eller åtminstone en dennes själsfrände. Ingen respekt alls för bränningarna.

  9. Pingback: Jesper Berglund » Sidarkiv » FP är muppar

Lämna en kommentar